←  Gammal sanning
!
av Karl Fredrik Forsman
Stjärnan i hafvet  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. Versionen 1890.


Ljuf är nattens sömn och ro
efter mödans dag i lifvet.
Blir i grafvens trånga bo
mig väl samma goda gifvet?

Drömlös där jag sofva får
likt en puppa; men ur mullen
vingad fjäril frigjord går,
flyr till ljusets fröjd ur kullen.
Santiago 20/5 90.