Östgötalagen med förklaringar/Giftabalk

←  Uaþa mal

Östgötalagen med förklaringar av Alex O. Freudenthal Gipta balkær

Ærfþa balkær  →

Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/123 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/124 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/125 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/126 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/127 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/128 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/129 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/130 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/131 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/132 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/133 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/134 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/135 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/136 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/137 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/139 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/140 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/141 takær þæn han atte tua lyti af bo ok hon omynd sina; þæt æru siax öra ok þriþiung af bo, ok gangin æ barn a bætri alf. Nu dö fostra, taki þæn uan a til hænna omynd hænna ok þriþiung af bo; gangin æ barn a bætre alf, fylghin þem fræls æ.^[1] §. 2.. Nu giftir man fostru sina fostra annars manzs; æru þer baþir uiþær, sum uan aghu til þerra, þa ær omynd þerra tue öra, þæt ær höghinde^[2] ok hofþa dyna; þæt hetir hamar^[3] siangh.^[4] Nu afla þön bos ok barna, nu döia þön, þa takær hin, sum fostruna atte, omyndina ok þriþiung af bo ok sua af barnum, ok hin, sum fostran atte, tua lyti af bo ok sua af barnum. Nu gangær fostre manzs æfte fostru^[5], þa a egh kæfsir i barnum.

---

1. fylghin þem, [sum] fræls æ[r].
2. Höghinde (isl. hǿgindi af hǿgr lätt, bekväm, således hvad som tjänar till att göra ställningen bekvämare, Fritzner²) n. Hyende, kudde (ännu i Vöråmålets höyend).
3. Hamar har i fornspråket äfven betydelsen stenig mark (jfr åländska ortnamnet Hammarland), men Schlyter tycker den betydelsen ej höra hit, „ehuru hamar siang sålunda kunde egentl. betyda en stenhård säng“. Emellertid är han här utan tvifvel det rätta på spåren, jfr Tamm i Uppsalastudier s. 33, som erinrar om att trälinnan i sin hemgift icke fick något bolster, utan endast kudde och dyna, i motsats till den fria kvinnan, åt hvilken enligt denna balks fl. 1 först och främst skulle i hemgift utfästas ett bolster.
4. Här är en kviðuháttstrof, se Lind: Om rim s. 76:

   æru (þer) baþir uiþær,
   sum uan aghu (til þerra),
   þa ær omynd (þerra)
   öra tue,
   þæt ær höghindi
   ok hofþa dyna;
   hetir þæt
   hamar siang.

   De inklamrade orden kunna utan skada för meningen uteslutas.

5. Uttrycket ganga æfte fostru får sin förklaring i ÆB 26, där det fullständigare heter gangær æfte konu ok gær hana dighra.