←  101: Eckstein–Westerberg 1759
Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen
av Bengt Hesselman

102: Lillja–Gyllengahm 1761
138: Testrum–Lonbär 1782  →


[ 380 ]

102.

Te Löcke å Wälsegnels, | som han sir hos oss i wår Byu | då | Den lelle, wene å gille Mönsören ifrå Åddewal, | Herr Monsör Hanlengsman | CARL NICOLAUS LILLJA | skulle pockeleras å hobbettas elle som han sir wyas te sammens | mä | Den förhjartans snille å döjdesamme Jomfrue, | Wår Herr Prästemors Sösterdåtter, | som han sier, | Dä Wällborne Fröknet, | Herr Mansell Jomfru | CATHARINA CHARLOTTA | GYLLENGAHM, | På Röö i Hee Såcken den föste dan i Jublemånen 1761, | Önskar jack Ole Husman i Prestegåhln, | Som no tilliga drecker Däras skåhl, | å | Gud gi mäj så lifwet lätt, | Som jä ska drecke skåle rätt. | Götheborg, | Trykt hos Johan Georg Lange, Jun.

Mäj forlåf, bli ecke wone
At en fadej kladdet bone,
Mä et lidet doclament.
Kommer fram i detta lauet,
Fast jä å dä sämste slauet,
Kan jä nåck min reverent.

Jäj ä alti want te wära
Mä å coplamenter gära
Hos förnämlegt Härrefolk:
Allre pla jä wäre blyuer,
Spör Herr Far, om jä no luyuer,
Han har ofta fylt min hålk.

[ 382 ]
Sist, när han had mange gäster,
Wa jä däras dansemäster,
Dä geck juflegt mä j tru;
När de are sprang å mohla,
5 Då sa Herrfar: Kom fram Ola,
Engen dansa kan som du.

Därpå jäj mä föddar rappe
Opsallwera tackter snappe,
Bästa, som jä hade lärt;
10 Jngen så jä wa frontera.
Uta jä ble wähl exmera,
Alle holl met sällskab kjärt.

Flere ganger jä wäl kunne
Nämna, som jä sammelunne
15 Har press-tera min persun;
Men dä blefve för willöftogt,
Om jä et å alt rät röftogt
Remmetterar mä resun.

Därför well jä dätte taget
20 Ecke ta mäj dä umaget
Snacke mer om min respäkt;
Bädre ä no i mett töcke
Crattellere Dom te löcke,
Som no ser set Brollop käckt.

25 Män föst well jä mäj no tåga
Fram, å mä Er något språga,
Er Herr Monsör Hanlengsman,
Som no mä all tockt å ära
Ska i da Brugåmmä wära:
30 Swara mäy no, om J kan.

Hårför skulle J jyst bya
Änte börje på å frya
För föl J feck denna se;
Hårfor tog J ecke häller.
Dåf de Jomfrur å Manseller,
Som Er budde stras brewe.

Likså i Wälborne Jomlru,
5 Som i måran ska bli Ongfru;
Hårför kun i ente ta
Er en Man där opp i ianet,
Förl J kom te saltewanet,
Å te Åddewalle Sta.

10 Män jä wed de Begge swarar
Gud, som alle mänsker parar,
Haret sålles jäncka hop.
Jngen kan hans welje wänna,
Eller kaste åfwer änna
15 Dän dä well han hogger snob

No så sir jä då te löcke
Er som fåt Hårares töcke,
Ja te löcke nåck en gang:
Häls- å sunhed Er ej tryde;
20 Men alt gått i hobar flyde
Te Er hele dauen lang.

Rossenoblar å dokatter
Önskas Er i store katter,
Alle wrännar fulle få,
25 Å för öfrekt i e somma,
Gud lat Er få Bon å Blomma,
Länge lefwa å wähl må!
Amen.