Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/643
| ← 642 |
|
644 → |
| Utgiven 1910 (Sidindex) |
- Högädle och widtberömde Herr Professor.
At detta måtte finna Herr Professorn i önskelig welmåga, är min hjerteliga önskan och anhållan. Jag har hållit nödigt wara, at berätta Herr Professorn en liten historia. En kiöpman ifrån Berlin, som jag kiändt i Paris, kommer dessa dagar af sin Pariser-resa. Der hade han af Hr ÖfwerHofIntendenten Horleman hördt berättas, thet jag skulle wara wiss om LifMedici-Sysslan hos Cron-Prinsen. Wid sin ankomst berättade han det hos änkedrottningens fruntimber; de hade hördt orätt, och saken kommer så till Änkedrottningen, at samma kiöpman skulle hafwa rest ända til Leipsig i följe med en Doctor ifrån Paris, fransos til Nation, som ÖfInt. Horleman hade beställt til Swerige för Hans Kungel. Höghet. Jag råkte sedan samma kiöpman, och med mycken möda kunde öfwertala honom, at eij löpa omkring med nouvellen, thet jag war dertil ärnad. Så wisst hade talet gått i Paris, at ingen twiflade derom. I dag war jag hos Hr Envoyén Rudenskiöld,[1] som begynner fråga mig, om [ 52 ]jag wiste, hwilken den franska Doctorn war, och huru Änkedrottningen blifwit illa til mods, när hon hördt en fransos blifwit kallad, huru hon förl. Lögerdag skrifwit til Prinsessan at afråda henna förlita sig på en fransk Doctor, som gemenl. äro så begifna på åderlåtning; Och huru han jemwel förl. Lögerdag skrifwit til sin Bror, att fråga efter sakens sammanhang. Jag berättade honom, thet samma kiöpman sagt, det jag skulle wara föreslagen, och at det måtte wara orätt hördt af fruentimren. Lade jemwel til, at jag intet wet något ytterligare deraf, och at jag intet sökt derefter, men trodde mig i all händelse wara i stånd, at så wel tjena Hans Kongel. Höghet, som någon af dem här föreslagna. Dr Muzelius,[2] til Exempel, til hwilkens öfwersändande allenast felade Kungens lof för honom at resa. Jag kiänner mannen. At jag eij sträfwade efter den sysslan. Men efter som jag wet, at hennes Kungel. Höghet har önskat hafwa en Accoucheur, åtminstone en som har någon insicht deruti. på det man eij måtte wara förbunden at wid förefallande måhl låta komma en ifrån främmande orter. Om jag finge LifMedici lönen, elr en Pension at resa til Strasbourg och på 1⁄2 åhr eller mehr ytterligare öfwa mig deruti, thet är alt hwad jag önskar och åstundar. At i den händelsen en annan skulle blifwa Lifmedicus, så wore dock en, som är kunnig i accouchement, jemwel nödig. Jag wäntar Herr Professorns goda råd, och anhåller ödmiukast, at Herr Professorn giör häraf nytta wid förefallande hos höga wederbörande. Jag twiflar eij, thet ju brefwen med sista Posten hafwa giordt buller, och olagat anläggningarna.
Jag wet, hwad det är för et capricieust djur fortuna medici apud magnates, i synnerhet om jag skulle den påtwingas, eij hafwande med mig såsom Marckskrijare en bok af deras namn full, som blifwit curerade. i synnerhet när jag hafwer owänner, som bara wänta tilfälle at störta mig. I så fatta omständigheter, min Gunslige Herr Professor, tror jag är bättre hafwa i början giöra med smått folk, och genom dem såsom den rätta gången, komma småningom up til de stora. Så har man stadig grundwal at bygga på.
Bokhandlaren Haude skulle hafwa lust, tror jag, at uplägga Herr Professorns Swenska djur och örter. Han begiärar weta, huru mycket det är, hwad papper och tryck, huru många figurer &c., &c.: med et ord omständigheterna af uplagan.
Jag får sällan se Prof. Gleditsch, så occuperad är han med sin horto. Dr Lieberkühn har wist mig vegetationem seu palingenesiam putatam Euphrasiæ.[3] Will man hielpa inbillnings krafften, så tror man sig se något, som liknar Euphrasiæ. Eljest är han rätt missnögd med Preussen, för några ledsamheter, som han hafft sedan en dog, som han [ 53 ]skurit för sten. Låt mig weta, om jag kan tjena Herr Professorn här på något sätt. framhärdar för öfrigit
| Berlin d. 3 Maji 1745. | Professorns |
| ödmiuke tjenare |
| Abrah. Bæck. |
Nu på stunden wisar mig Envoyén Rudenskiöld sit bref, som han skrifwit til Baron Horn[4] denna saken angående, och huru Dr Eller[5] war ombeden at föreslå LifMedicus, at jag hade önskat få gå til strasbourg at perfectionera mig i en branche de la medicine, som wore för en Prinsessans medicus nödwändig.
Nu är andra Tomen af van Svietens Commentarier färdig, och försäljes til 5 Rdr här i Berlin. van Svieten är Botanomedicus och Bibliothecarius hos Drottningen af Ungern. Han har eij hunnit genom alla morbos til Chronicos. Will continuera. Dr Lieberkühn låter trycka i Leyden en Dissertatio de villis intestinorum,[6] som han wist mig Conceptet af; blifwer wacker. En god bok, Cartheuseri[7] Elementa Pharmaciæ säljes nu på Leipsiger Marcht. Jag fruchtar, at man har swårt hos oss til at få stuckna 3 stora figurer öfwer Renes connatos, som jag eljest hade redan sändt.
Utanskrift:
| Á La Societé Royale |
| des sciences à Upsal. |
| Upsal en Suede. |
Linn. Soc. Vol. II: 264—5. 268. [ 54 ]
- ↑ Carl Rudén, adlad och friherre Rudensköld, född 1698, envoyé extraordinaire vid preussiska hofvet, sedan riksråd och Upsala universitets kansler, död 1783.
- ↑ Friedrich Hermann Louis Muzel, född 1715, medicine doktor, slutligen preussiskt geheimerath och medlem af Obermedizinalcollegium i Berlin.
- ↑ Om s. k. palimgenesis se bref. 343. Det har ej kunnat utletas, hvilken det var, som trodde sig hafva lyckats »återuppväcka» Euphrasia — antagligen så till vida, att ur en vätska, hvari aska af denna växt blifvit upplöst, bildat sig (eller utkristalliserat) något, som liknade densamma.
- ↑ Gustaf Jacob Horn af Rantzien, född 1706, hofmarskalk hos kronprinsessan Lovisa Ulrika 1744, halshuggen 1756.
- ↑ Johann Theodor Eller, född 1689, geheimerath, direktör för Collegium medico-chirurgicum och för Charité-Krankenhaus, död 1760.
- ↑ Johann Nathanael Lieberkühn, se bref. 638 not. 5. Hans här omnämnda skrift är De fabrica et actione villorum et intestinorum tenuium (Lugd. 1745).
- ↑ Johann Friedrich Cartheuser, född 1704, professor i medicin, botanik och farmakognosi i Frankfurt a/O, död 1777.