←  Prestgården
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 3
av Elias Sehlstedt

Bromsens Vårpromenad
Erotisk rullning på sjön  →


[ 111 ]

Bromsens Vårpromenad.


Nå, gudskelof! nu är vintern förbi.
Nu är man åter lycksalig och fri.
 Tekar och nöjen,
 Löjen
Våren består i minut och parti.
Ruskig var vintern bland skrefvor och fjäll:
Hopkrupen låg jag i drifvornas fäll,
 Temläst och domnad,
 Somnad:
Brum-brum! nu sjunger jag morgon och qvill.

Vårbäcken hoppar så gladt och så lätt.
Morjens! hvarthän? — ”jag skall bort och ha tvätt.”
 Se hur han skenar!
 Stenar
Sköljer och tvår han så blankt och så nätt;
Tumlar ibland öfver branterna käckt.
Ljufligt med kyssar bland blommornas slägt
 Djerft han sig mättar;
 Tvättar
Sen deras kjortlar, och ber om ursägt.

Se hvilken byggnad, en ättehög lik!
Ack, ja! en myrstack, och den magnifik.

[ 112 ]

 Myror i flockar
 Stockar
Släpa: Hvad ger ni godt folk, per kubik?
Gerna jag önskade veta räson.
Hvarför ni bygger i steniga mon? —
 Alla blott bliga,
 Tiga:
Myror förstå inte konversation.

Der sitter kuku i toppen och gal.
Han kan åtminstone svara på tal;
 Spå, om det gäller,
 Eller
Hålla seancer i berg och i dal.
Annars så är han en lättsinnig gök.
Ni har väl hört hans uppfostrings-försök!
 Jo! sina ungar
 Slungar
Han uppå snyltvis i grannarnas kök.

Kors, hur jag far! här är landskapet slut.
Här ha vi hafvet. En and och en trut
 Plaska och bada:
 Skada,
Att jag ej lärt mig att simma förut!
Der far en hafsörn, ban tittar just hit:
Han må väl ej tänka göra visit.
 Herre min Skapar'!
 Gapar
Gör han, så man kan förstå hans aptit.

[ 113 ]

 
Aldrig mig roat najadernas larm,
Heldre då gunga på blommornas barm,
 Än mig i bölja
 Skölja —
Brum-brum! nu är jag båd' törstig och varm.
Bästa herr Zephyr, som fladdrar så fri:
Finns häromkring intet slags schweitzeri? —
 ”Jo! som ni finner,
 Rinner” —
Riktigt! en bäck, som jag nyss for förbi.

Åska i luften jag tror att vi ha:
Skulle man ej liten hvila sig ta?
 Hvar skall man sitta?
 Titta!
Här är en tallkott, som passar just bra,
Flyga är skönt, men man tröttnar till slut.
Hurra! der släpps nu ett kosällskap ut!
 Här skall bli lifvadt:
 Vivat!
Nu får jag rida — Der ser jag en stut!