Den gamle tullvaktmästaren
| ← Hösten |
|
Min lilla vrå → |
Den gamle tullvaktmästaren.
Död och förgängelse! Hvad finns här annat?
En efter annan bockar sig och går.
Kontorets gamla visare har stannat,
Som visat rätt i många Herrans år,
Sof godt, du gamle! Vakten är förliden:
Vänd dig åt väggen, bry dig ej om tiden!
Väl dig! Deroppe inga stormar svalla,
Man slås ej der om tjenster och om mat.
Nybyggare från jorden äro alla,
Och alla stå på ordinarie-stat:
Ett lyckligt samfund, ett förbrödradt slägte,
Ett frigjordt Israel ur tidens häkte!
En gång som du vi jordas uti mullen,
Och mötas då vid himmelrikets tull.
Är du deroppe då ännu vid tullen,
Så släpp oss in för gammal vänskap skull!
Det vore hårdt om gubben skulle svara:
Gack bort! Din själ är en förbjuden vara.
Men ack! Så sträng är himlens lag ej heller,
Och spö och fästning vet man der ej af.
Förbarmandet är taxan der som gäller,
Förlåtelse dess första paragraf.
Vi hoppas derför, liksom du och flera,
I himlen få i nåder inklarera.
