←  Kalaset
En gubbes frieri.
av Elias Sehlstedt
Till moster Carin på landet  →
Ur Ny Illustrerad Tidning: Elias Sehlstedt 27 April 1867, N:o 17(136) Se digitalisering på ALVIN!


En gubbes frieri.


Se ej så på gubben, flicka!
Du ej vet hvad hända kan;
Ty det kunde så sig skicka,
Att du gubben fick till man.
Skalken bor i hvita lockar,
Amor, han är slipad han;
Och man vet att »gamla bockar
Ha rätt starka horn
», min sann!

Det gör intet att det snögat
Uti gubbens glesa lock.
Då han ser dig lugnt i ögat,
Kan hans hjerta svalla dock.
Gubbars trygghet kan förvilla,
Ulfvar spöka ibland lamm;
Och i djupet som står stilla,
Gå de största fiskar fram
.

Ögonkasten, som dig följa,
Smugglar han så godt han kan.
Hosta är rätt svår att dölja,
Kärlek är ej bättre han.
Jag kan tyda tecken genast:
Nymunderad är hans häst,
Och hos skräddarn såg jag senast
Gubbens nya sammetsväst.

Det är lyckligt, att så fogar,
Om du gubben tar en gång:
Han har guld och gröna skogar,
Och af laxar stora fång.
Feta gäss i stora skockar,
Trafvare af bästa halt,
Kor och får och dito bockar
Hör man pingla öfver allt.

En dag senare:

Jag har länge hört man glunkat
Om parti emellan er,
Och jag sett att gubben lunkat
Oftare i ditt qvarter.
Harens gång man lyckats hitta,
Ryktet flyger som man vet:
»Gubben friat!» F-n besitta
Trodde jag ej det!

E. S—dt.