←  Predikaren
Fången
av Dan Andersson
Den druckne matrosens sång  →
Ur diktsamlingen Svarta ballader, 1917.


Tre trappsteg till solens port,
tre trappsteg av fuktig sten –
Jag får vandra dem en gång när bot jag gjort –
genom dörren av järn skall jag blek gå ut
och gråta i solens sken.

I min källarehåla jag talat med Gud –
han var så hög och hård,
han gav oss vreda och stränga bud,
men bländar med glansen av klädnadens fåll
in i nödens och brottens gård.

Tre trappsteg av synd har jag längesen gått,
tre trappsteg av bot äro ej mer –
jag skall vandra dem sakta år efter år,
och en gång skall jag bada mitt grånande hår
i en sol som aldrig går ner.