Göken 2 (Sehlstedt 1862)
| ← Tröst |
|
Våren 1854 → |
Göken.
Du med ödet är förtrogen,
Och jag tror på hvad du spår.
Söta gök, förtro åt skogen,
Många år jag lefva får!
Elfva, tolf! det har du rätt i,
Fortsätt, jag vill gammal bli.
Tjugu, tretti, sex och tretti —
Det var hin till slöseri!
Stopp för tusan, gal med måtta,
Jag din spådom knäfveln ger;
Du har gett mig fyrtiåtta:
Laga dig ur toppen ner!
Lång du vill min lifstråd spinna,
Fyra år ännu du spår.
Du är galen, gök! besinna,
Jag blir öfver hundra år.
