←  En höstlig dropp från blad och grenar faller
Här går man tyst
av Harriet Löwenhjelm
Madame är död  →
Ingår i diktsviten 7 sonetter till nobla damer och döda libertiner postumt utgiven tillsammans med Löwenhjelms teckningar. På Wikipedia finns en artikel om Harriet Löwenhjelm.


Här går man tyst, och tyst på dörr'n man gläntar.
Därutanför står vinterns vita dimma.
I detta sjukrum, timma efter timma,
den som mig kärast är på jorden väntar.

Jag vet, i sal'n därute någon sitter,
han bidar också, blek och mörk och stillsam.
Jag känner dig, fastän din dräkt är villsam,
men namnet ditt jag icke nämna gitter.

Finns ingen nåd? O Gud, du som har makten,
o låt, låt den, som är mig kärast, leva
och jag skall skänka allt vad du begär.

Hör, uret knäpper, i detsamma takten,
i vinterdimman finns det ingen reva.
På döden bidar den, som jag har kär.