Icarus
av Karl Alfred Melin



— coelique cupidine tactus
altius egit iter.
Ovidius.



Hans mål var högt: till solen stod hans håg.
Han ville se den fri från jordisk dimma,
en stund dess fulla härlighet förnimma,
hvad helst än sedan honom förelåg.

Nu hvilar han inunder dunkel våg,
och till hans rum når ej en enda strimma
ifrån den sol, hvars glans i fordomtimma
hans öga här på jorden hänryckt såg.

Ack, mången fick som han för svaga vingar
men glömmer lätt, när mäktig längtan tvingar,
att målet står för högt för hans begär!

Men veten, mänskor, som hans lott beklagen:
fastän på lifvets bästa dröm bedragen,
han hade likväl varit solen när.