←  Min gamla och min nya frack
Knäppar på lyran
av Elias Sehlstedt

Till Clara
Gossen och Flickan  →


[ 58 ]

Till Clara.


Gråt ej, Clara! fastän sorgen smyger
Sina liljor i din ungdoms vår!
Molnet skymmer solen, men förflyger:
Sorgens lilja knoppas ock förgår.

Ingen stjernas glans så klar är vorden.
Att den ej af molnet öfvervins:
Ingen evig glädje fins på jorden,
Liksom ingen evig smärta fins.

Låt dig trösta! Himlen rättvist dömmer:
Endast kärlek i dess pröfning fins.
Den är tröstlös blott, hvars hjerta glömmer
Gud och pligten, men sin plåga mins.

Gråt ej, Clara — dock jag dig förlåter:
Tårar bli ändå vår tröst till slut.
Endast: glöm ej himlen, när du gråter,
Glöm ej himlen, se’n du gråtit ut!