Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/35 Cap
35. Cap.
Om Kjöttsår, slag, kindpust och hårdrag.
1 §.
"Warder man huggen, eller stungen, i arm, lår, eller annorstädes å kropp, ther afhugg eller benlösning ej sker; ware tå tijo dalers bot för hwart sår."
P. St. Sker afhugg, XXXIV: 1 MB. Benlossning, utan afhugg, XXXIV: 3 M.B; Sker slag af wåda, XXXVIII: 1 MB; af öfwermaga, XXXVII: 1 MB; å den, som sig ej wärja kan, XII: 2 MB; å husbonde, XV: 2 MB; å förmann, XV: 6 MB; af ryttare, kneckt eller båtsmann, å rusthållare eller rotebonde, och hans hustru, barn eller tjenstehjon, XV: 8 MB; å hafwande qwinna, XXII: 7 MB; då mordgewär oträngt i wredesmode drages, eller annan träffas, XXIV: 8, XXXIV: 5 MB. Att läkarelön, hinder, kostnad och skada, näringsbrist, samt sweda och wärk bör ärsättas, XXXIX: 4 MB.
Anm. Hwarken i detta Capitlet eller det föregående, nämnes på mindsta sätt huru den straffas bör, som hugger eller stinger någon så, att dess födslolemmar warda skadade. Som benlossning därwid ej kan ske, tyckes, efter lagens bokstaf, ett dylikt såramål anses ibland de obetydligare, då likwäl det lätteligen kan wara förenat med ett brott emot Staten i så måtto, att enär den skadade göres odugelig till forrtplantning af sitt Slägte, blottas äfwen Staten på en mängd warelser, hwika eljest af honom och hans efterkommande kunnat framalstras. Att uti Italien föräldrar saklöst castrera sina barn, för att därigenom bibringa dem en klarare röst, samt däraf draga fördel, medelst föryttrande till Klostrer, Furstars HofCapeller och Theatrer, är allmänt bekant. Franska Lagen utsätter dödsstraff för den, som under slagsmål uppsåteligen castrerar den andre, samt Engelska Lagen alternativet af dödsstraff, eller egendomens förlust och lifstids landsflygtighet. Code Pénal, 168 §. Blackstone, l. c. 15 Cap. 1 mom.
2 §.
"Gjör man mindre sår, slår annan blå eller blodig; böte för hwarje blånad eller blodwite twå daler."
P. St. Att såren genast skola synas, XXXIX: 1 M. B.
3 §.
"Slår man annan kindpust, och synes ej åkomma; böte sex mark."
S. F. Slår någon af skeppsfolket, medan resan påstår, den andre med blotta händerne, böte 6 mark för hwart slag, och om den slagne å färska gerning slår lika så igen, mera än ett slag; ware bot hans halft mindre. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 21 Cap. 2 §. SkipmannaB. Just. W. p. 493, sam t3 Art. 5 §, i Kongl. Coopv. Regl. den 30 Martii 1748, MW. 4 T. p. 2677.
4 §.
"Drager man annan i hår, eller skägg, skuffar, stöter eller knubbar, och synes ej åkomma, ware samma bot."
Anm. I Preusiske Staterne anses slag, skuffande, stötande, då ej åkomma synes, med dubbelt straff emot grofwa tillmälen, (se Anm. till 60 C. 6 §.) och änskönt den lidande ingår förlikning, dömes dock den brottslige till fängelse eller arbete. Slagsmål emellan sämre personer, när ej åkomma synes, anses med arbete eller fängelse på 8 dagar till 4 weckor, då alltid halfwa tiden spisas watn och bröd. Preus. L. 2 §. 20 Afd. 628, 629 §§.
5 §.
"Komma män samman af bråd skilnad, och får annar sår, och annar dör; tå straffes dråpet efter Lag, och sår ware ogildt. Sarga the hwarannan, och dör ingenthera; böte hwar för sin gjerning, doch hälften mindre then, som först slagen blef."
P. St. Huru den begrafwes, som dräpes i bråd skilnad, XXIV: 10 M. B. Huru för sår bötes, XXXIV: Cap. M. B.
Anm. I Jus Municipale Magdeburgense, eller Magdeburgs StadsLag, 75 Art. förordnades, att om twänne sårade hwarannan, den ene med wärja eller swärd, och den andre med knif, skulle den sidstnämnde högre straffas, emedan igenom knif döden tillskyndades på ett lömskt och förrädiskt sätt. (cultellus etenim furtivam et occultam infert mortem.)
6 §.
"I the mål, ther om i 3, och 4. §§. skils, må ingen kära, utan rätter målsägande, ther brottet ej sker å tid, och ort, som fridlyst är."
P. St. Huruwida förlikning kan ingås i brottmål, XX: 4 RB. Will käranden ej fullfölja saken, I: 1 Str. B. Sker brottet å Sabbatsdag, III: 6 MB; inför domstol eller i kyrka, XVIII: 1, 3, 4 MB.
S. F. När ett sådant mål därom i 35 Cap. 3, 4 §§. MB. skils, är med något gröfre brott förknippat, kan målsägarens förlikning ej sträcka sig widare, än likmätigt 20 Cap. 4 § RB. till den del i böter och skadestånd, som målsäganden tillkommer, och det, som stadgas i 35 Cap. 6 §. MB. hafwer allenast därpå sitt afseende, när ej något widare förelöper, än blott sådan gerning eller åtgärd, som i 3 och 4 §§. samma Cap. nämnes. 1740 den 11 Junii, KB. Jusleen, pag. 65. Jämnför KB. den 5 Febr. 1768. Lagf. Bibl. 4 T. pag. 563.