Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/42 Cap

←  41. Cap. Om flere stjäla med samnad hand, eller någor warder thertil lockad eller buden, eller eljest är i tjufnad delachtig.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 42. Cap. Om hustjufnad och nidingsstöld.

43. Cap. Om then, som stjäl ute på marken; och om någor tager annars mans båt eller häst; eller mjölkar hans ko, får eller get.  →

42. Cap.

Om hustjufnad och nidingsstöld.

1 §.

"Stjäl, snattar, eller upsåteliga förfar, eller undandöljer tjenstehjon, eller annar betjent, något af thes husbondens egendom; thet ligge alt i tweböte mot annat snatteri och tjufnad.

P. St. Enkel tjufsrätt, XL: 1 MB. Snattarebot, XLVII: 1 MB. Dölja betjente något wid bouppteckning, IX: 7 ÄB, eller i gäldbundit bo, XVI: 6 HB. Att hustjufnad skall HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. När tjenstehjon uti sin tjenst fördärfwar och wårdslöst förfar något af det, som det under händer hafwer; köpe husbonden sådant annorstädes, och korrte det af Logohjonets lön. 1739 den 21 Aug. Kgl LegohjonsSt. 7 Art. 6 §, MW. 2 T. p. 1595. Stjäl, snattar eller uppsåteligen förfar eller undandöljer tjenstehjon, eller annan betjent, något af dess husbondes egendom, det ligge allt i tweböte, emot annat snatteri och tjufnad, efter lag. ibid. 7 §. Sedan drängen A. N. G, efter dess husbondes Majoren J. G. E:s Frus befallning, hos Handelsmannen G. K. uttagit 150 daler K:mt, för en uppå honom å samma summa stäld assignation, men berörde penningar hwarken till sin matmoder aflefwererat, eller widare uti hennes hus sig instält, och twifwelsmål hos HofRätten uppstådt, om detta förhållande borde anses för hustjufnad; så förklarade Kongl. Maj:t sig i Nåder hafwa bifallit de fläste ledamöters betänkande, så att samma brott borde under Förordningen om hustjufnad begripas. 1730 d. 9 Junii, KB. till S. H. R. Emedan af ransakningen inhämtades, att Betjenten J. A, wid inläggningen af sin husbondes ÖfwesteLieutenanten och Riddaren v. P:s kläder, medan dess lik ännu låg orördt i sängen, 2:ne bundtar Bancosedlar, till en summa af 100 riksdaler Specie undantagit, och på sig inom skjortan gömma sökt, samt att han uppå ÖfwersteLieutenanten v. W:s till honom genast därefter gjorde 2:ne frågor och föreställningar, om han hade sett några penningar, icke allenast därtill nekat, utan ock, sedan bemälde ÖfwersteLieutenant tillsagt J. A, att låta visitera sig, framwisat en tom taskbok, ehuru Bancosedlarne af ÖfwersteLieutenanten strax efter funnits hos J. A. närmast på kroppen, hwilket allt nogsamt utmärker, att J. A. dem i det längsta dölja sökt, och hwarigenom trowärdigheten af J. A:s föregifwande, det han icke haft uppsåt att stjäla, eller undandölja dessa penningar, utan att, jämte sin husbondes kläder, dem wid tillfälle inlägga uti en dess rum befintelig ReseCoffre, alldeles förswinner, i synnerhet, som han därtill förut haft tillräckelig tid och rådrum; Ty faststäldes Åbo HofRätts utslag af den 21 Maij 1788, hwarigenom J. A. blifwit dömd, att undfå så många par spö, som han, utan fara om lifwet kunde uthärda; dock ej öfwer 40 par, och därefter undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1788 den 8 Sept. Kongl. Rådk. Prot. Den, som i följe med ett tjenstehjon, hos dess husbonde stöld begår, bör straffas såsom för hustjufnad. 1732 den 16 Junii, KB. till S. H. R. Jämnför Kongl. Swea HofR. Univ. den 18 Febr. 1720, MW. 1 T. p. 132. I anseende till ett inkommit mål, rörande en wid Uddeby qwarnar, ifrån Arrendatorerne af desse qwarnar, HofBagaren Lychou och BagareÅldermannen Röhl, föröfwad stöld af mjöl och spannemål, förklarade Kgl. Maj:t af Lagens stadgande i 42 Cap. 1 §. MB. tydeligen följa, att tjenstehjon, som stjäl den egendom, som är under hans husbondes wård, eller honom förtrodd, må såsom hustjuf straffas, och att således icke, på sätt Rikets Råd i underdåninghet hemstält, något LagCommissionens hörande, war af nöden. 1786 den 26 Julii, Kongl. Conseille Prot. Beträdes någon, att hafwa wid Silfwer- Koppar- Jern- och MineralWärken stulit eller snattat malm, eller Mineral, eller där någor stjäl Grufwe- eller Råstwed, sedan den är frambydt, och till Grufworne och Wärken förd, eller ock, om Smeder och Bruksfolk begå någon stöld på koppar, jern och andre Bruks- och Mineralwärkseffecter wid Bruken i gemen, så ock wid Metall- och ManufacturWärken, som höra under BergsCollegii inseende och jurisdiction, samt uti Hyttor, Hamrar, Wärkstäder, och därwid warande bodar, jämwäl ock, om någor försnillar sin husbondes öfwerjern och öfwerkol, belägges då den brottslige, om wärdet är under eller till 6 daler S:mt, såsom för snatteri, med enkelt straff, efter 47 Cap. MB; men för stöld, som däröfwer stiger, bör i följe af 42 Cap. samma Balk, pligten och straffet alltid fördubblas, så att, när den brottslige ej mägtar betala de således fördubblade böter med penningar, i det stället uti annan simpel stöld, ett par spö räknas emot 3 daler, och ett par ris emot 4 daler, kommer här 2 par spö eller ris däremot att swara, allt efter den proportion, som 5 Cap. 1 §. StraffB. förmår, och gälde dessutom den, som snattar eller stjäl, det åter, som olofligen borrttatgit eller stulit är. Gitter tjufwen det ej, förnöje då målsäganden med arbete, när han ej lif mister, eller till Kronans arbete dömd är. Med kyrkopligten uti desse brottmål, förhålles som förr stadgat är, och wanligit warit, eller framdeles därom stadgas kan. Är det qwinna, som snattar eller stjäl, pligte då för det förra, efter denne §, och för det sednare, i brist af botum, med så många par ris, som, efter StraffBalken, swara emot det här utsatte straffet af spöslitande. 1739 den 15 Maij, KF. 4 §, MW. 2 T. p. 1489. Stjäl någor brytarestänger, kilhackor, knoster, nafrar, kilar, lutor och dylikt, samt gångjern och lås på malm- och materalbodar, och den redskap, som däruti finnes, jämwäl i hyttor, hamrar, råsthus och wärkstäder, eller ock, där någor stjäl eller snattar allahanda slags kläder och arbetares matsäckar, hwilka antingen de, eller andre, ofwan dag, eller nedre uti grufworne, samt uti och wid hyttor, hamrar och wärkstäder, under deras arbete och sysslor ifrån sig lagdt, straffes då den brottslige efter föregående 4:de §. ibid. 5 §. Detta, som nu stadgat är, sträcker sig allenast till Grufwearbetare, Smeder och Bruksfolk, manns- eller qwinspersoner, som sig förbryta. Men beträdas andra med sådan tjufnad wid Bergwärken, böra de efter allmän lag straffas. ibid. 6 §. Snatteri och stöld wid hyttorne ligge i tweböte, och anses såsom stöld, så snart det stulnas wärde öfwerstiger 6 daler S:mt. 1766 den 26 Junii, Kongl. Masm. Ordn. 16 §, MW. 1 T. p. 7164. Stjäl, undandöljer, eller försäljer Smed af dess under händer hafwande stångjern, till 6 daler S:mts wärde, stånde tjufsrätt och uppenbar kyrkopligt, samt straffes efter 42 Cap. MB. Samma Lag ware, om all annan stöld på Materialier, inventarier, och hwad det wara må, som inom Bruket och dess tillhörigheter föröfwas af Smeder, eller de under Bruket hörande arbetare, wärdet af det stulne, jämnfördt emot hwad stångjernet då gäller. Tager eller snattar någon mindre, det anses första gången för snatteri, som straffes efter 47 Cap. samma Balk, och undergår den brottslige hemlig aflösning: kommer han andra gången ingen, blifwe ansedd, ehwad det är litet eller mycket, såsom för tjufnad. Lag samma ware om stöld och snatteri, som Smederne sig emellan med jern kunna föröfwa. Begås sådane stölder inom Bruket af andre, straffas efter allmän lag. 1766 den 26 Junii, Kongl. HammarsmedsOrdn 25 §, MW. 8 T. p. 7174. Säljer eller förpantar Fabriquesarbetare, eller förfar Idkarens rudimaterier, redskaper eller färdige waror, straffes därföre efter 42 Cap. MB. 1770 den 2 April, Kgl. HallOrdn. 7 Art. 5 §, MW. 9 T. p. 343. Om wid Fiskeläge betjent eller tjenstehjon snattar, stjäl, undandöljer eller uppsåteligen förfar något af dess husbondes egendom, ransake och döme domstolen i orten, och ligge i tweböte emot annat snatteri och tjufnad. 1771 den 24 Januarii, KF. 4 Cap. 3, 4 §§, MW. 9 T. pag. 503. Stjäl någor inom Krigsståndet af Kronans medel, utur det rum där de förwaras, eller af andra dess tillhörigheter utur Förrådshusen eller Warfwen, och sker sådant af den, som godset icke i wård hade, men wiste att det war Kronans egendom; straffes tjufwen, i fält, med 40 par spö och 6 års fängelse å fästning med eller utan arbete: och i fredlig tid, med spö efter tjufnadens dubbla wärde, samt twänne års arbete å fästning. Stiger ej det olofligen borrttagne öfwer 3 R:ksdaler 16 ss; warde förbrytaren belagd med kroppspligt efter det snattades dubbla wärde, eller straffes extrajudicialiter. Föröfwar någor sådant snatteri andra gången, sedan han förut för lika brott wid domstol dömd och straffad blifwit; stånde tjufsrätt, som ofwan sagdt är. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 8 Cap. 5 §. Finnes någon af Konungens Hoffolk så wanartig, att han androm dess gods och egendom afhänder, straffes för tjufnad utom Borgen efter allmän lag; men inom Borgen, samt för waror ur Konungens kök, källare, skafferi, dubbelt högre, och därtill alle, som mindre stöld första gången begå, i fängelse satte eller Hofwet förwiste en månad; men den större stöld förste gång eller mindre annan gång föröfwar; ware utom bemälte straff Hofwet alldeles förwist. Dock pligte de på Wakten stå, 3 resor mer än allmän lag bjuder, och ware för förste stöld sin tjenst qwitte. 1687 den 16 Dec. Kongl. HofArt. 5 Cap. 70 §, Just. W. p. 1170, 1173: Det anses för stöld inom Borgen, om någon det ej befalt är, ur Konungens klädehus, kök, stall o. s. w. begär, tager, nöter och brukar, och därutöfwer särskildt straff, om sådant sker i annars namn. ibid. 54 §.: warandes de stölder och excesser, som bedrifwas i de rum, som Konungens Collegier enskilt nyttja, och i Konungens Trägårdar, att anse, såsom skedde inom Konungens Borg och Slott. 1798 den 19 Julii, KB. Just. W. p. 1515. Jämnför Lagf. Bibl. 4 T. pag. 295, 296. CancelliePosten E. W, som brutit sig in i det Kongl. Cancelliet, och därifrån särskilde gångor borrtstulit rent papper, samt till så mycket bättre befordrande af sin wanart, förskaffat sig en dyrk, dömdes sin tjenst förlustig, att afstraffas med 13 par spö, och försändas till Marstrand, att där ett år arbeta. 1749 den 25 October, Kgl. Rådk. Prot. och Bref till Kongl. CancellieRätten. Eho, som något af Kongl. Maj:ts och Kronones Documenter och Handlingar, uti dess Collegier borrttager, eller uppsåteligen förskingrar, försäljer och föryttrar, skall blifwa ansedd och afstraffad, såsom Kongl. Maj:ts och Kronones tjuf. 1695 den 27 April, KF. Just. W. p. 1406. Betjente wid Bruk och Bergwärk kunna, när de beträdas, att uppsåteligen förfara med otrohet i deras sysslor, och förslösa något af sine husbönders egendom, icke annat, än under hwad 42 Cap. 1 §. MB. förmår, wara begripne. 1754 den 20 Martii, KB. Jusleen, p. 377; Och böra jämwäl de Handelsbetjenter, såsom tjufwar afstraffas, hwilka förslösa och borrtdominera waror, hwarmed de af sine husbönder, till Brukens fournerande, blifwa betrodde och förskickade. 1672 den 13 Dec. Kgl. Resol. 8 §, BergsOrdn. 1 T. p. 280. Som Lagen ansedt hustjufnad, stöld ute på marken, och kyrkostölder swårare, än annan tjufnad, samt stadgat, att de böra ligga i tweböte emot annan stöld; så kan däraf ej annat följa, än när böterne äro dubla, bör jämwäl kroppspligten för den, som ej orkar böta, fördubblas, så att den, som för annan stöld skulle afstraffas med 4 par spö, eller 3 par ris, bör för de i 42, 43, 46 Capitlen denna Balk, uppräknade stölder, slita 8 par spö, eller 6 par ris, och så widare, intill 40 par spö och 30 par ris, häldst som med det ordet tweböte, i Lagen, förstås icke allenast böternes, utan och kroppspligtens fördubbling, när den sakfälde ej orkar böta. 1737 den 20 Dec. KB. Jusleen, p. 13. Alle brottslige för hustjufnad, hwilke befrias ifrån dödsstraffet, skola undergå wanlig kyrkopligt, som för annan tjufnad. Begår tjenstehjonet snatteri, må ej sexdubbla böter ärläggas, utan den brottslige ärsätter allenast skadan, och undergår aflösning i stillhet i Sacristian. 1720 den 18 Febr. Kongl. Placat. MW. 1 T. p. 132.

Anm. Af 42 Cap. 1 §. MB. jämnförd med 5 Cap. 1, 4 §§. Str. B, 40 Cap. 1 §. MB, Kongl. Brefwen den 20 Dec. 1737, och 19 Dec. 1777, är det en tydelig följd, att den, som begår hustjufnad af 10 Riksdalers wärde, bör, om han gitter, böta 60 Riksdaler, men om han ej orkar botum, undergå kroppspligt, icke efter 60, utan efter 20 Riksdaler, eller det stulnas dubbla wärde, och således afstraffas med 20 par spö, 15 par ris, eller 16 dagars fängelse wid watn och bröd. Af det ordet tweböte, som i afseende på snatteri nyttjas i 42 Cap. 1 §. MB, jämnfördt med hwad KB. den 20 Dec. 1737 stadgar, synes det äfwen, att i det stället snattare i allmänhet, likmätigt 47 Cap. 1 §. MB, jämte återställande af hwad de snattat, böra böta hälften af wärdet, eller i brist af botum, sitta 3 dagar i fängelse, bör tjenstehjon som snattat, böta det snattades fulla wärde, eller sitta 6 dagar i häckte. I 9 Cap. 7 §. ÄB. stadgas wäl, att om betjent i sterbhus, som bör egendomen uppgifwa, däraf något uppsåteligen undandöljer, eller falskeligen uppgifwer, skall han stånda tjufsrätt, hwilket efter bokstafwen innebär, att han, likmätigt 40 Cap. 1 §. MB, skall böta det uppsåteligen undandöljde, eller falskeligen uppgifna godsets tredubbla wärde; men då denna hans brottslighet, rätteligen ej synes kunna annorlunda, än för hustjufnad anses; så tyckes enkel tjufsrätt wara alltför lindrig, och hans brottslighet, att undandölja dess husbondes egendom, efter 42 C. 1 §. MB, böra ligga i tweböte. Enligt den allmänna lagskipningsregeln, ubi eadem ratio, ibi eadem legis dispositio, synas inhyseshjon, om de begå stöld hos deras wärd, äfwen böra straffas efter 42 Cap. 1 §. MB; emedan de nyttja husbondens hus, och således med tjenstehjonen hafwa i det närmaste samma tillfälle, att honom bestjäla, hwilket äfwen styrkes af 41 C. 1 §. MB,, där större straff än wanligit utsättes för husbonde, som tubbar inhyseshjon att stjäla. Af KB. till Sw. HofRätt den 14 Aug. 1766 synes, att 42 Cap. MB. blef åberopat i afseende på en Cassaskrifware i Banquen D. B, som borrtstulit 5 buntar småsedlar ur en BancoCasseurs Contoir. Hwilka personer, enligt Författningarne, tillhörer husbonderätt, se Lagf. Bibl. 4 T. pag. 496. Medelst Kongl. Danska Förordningen den 20 Febr. 1789, §. 4, äro alla grofwa stölder, å hwilka förut lifsstraff warit utsatt, såsom hustjufnad, häste och boskapsstöld, skeppsbrutit sjöfolks bestjälande, stölder i Kongliga Slott och Kyrkor, wid Bergwärk och i Mynten, belagde med kåkstrykning, samt lifstids arbete å fästning eller tuckthus, och i förmågo af 6 B. 22 C. 2 Art. i Danske och Norrske Lagarne, anses de, som locka andras barn eller tjenstehjon till stöld, med lika straff, som hade de sjelfwe föröfwat stölden. Preusiska Lagen förklarar i 2 D. 20 Afdeln. 1137–1140 §§, mindre hustjufnader af ingen annan än husbonden böra få åtalas, då de kommo, att afstraffas med 8 dagars, till 4 weckors fängelse, samt en måttelig aga wid fängelsetidens början och slut; men för de gröfre komme den brottslige, att jämte wälkomma och afsked, eller spöslitning wid fängelsetidens början och slut, dömas till fästnings- eller tuckthusarbete, ifrån 6 weckor till 3 år, hwilket straff, enligt 1141, 1142 §§. äfwen äger rum, i anseende till simpla stölder wid eldswådor, sjönöd, fiendens infall o. s. w. Likmätigt 181 §. i Franska Brottmålslagen, anses stöld af tjenstehjon eller gäst, med 2 års fängelse utöfwer det wanliga straffet.

2 §.

"Stjäl man litet eller mycket, tå wådeld, watunöd, skjepsbrott, wåldswärkan, eller fiende åkommer och tränger, eller ock något undan sådan fahra och nöd bärgadt är; warde hängd."

P. St. Göres wåld å skeppsbrutit folk, XXI: 3 MB. Röfwas wid wådeld, wattunöd, o. s. w. XXI: 5 MB. Nekas till gods, som ur sådan nöd blifwit anförtrodt, XII: 10 HB.

S. F. I fält följer GeneralGewaldigern marchen med sitt folk, och om han finner någon dräng, betjent, eller qwinfolk, som under warande marche, stjäla och marodera, skall han, utan widare omständigheter, låta dem hänga. 1781 den 23 Maij, Kongl. Tjenstg. Regl. för Arméen, 3 D. 1 Afdeln. 11 CAp. 15 §. Hwilken, då Arméen kommer till träffning med fienden, understår sig att plundra bagaget, ware drängar eller annat folk, massacreres genast, eller upphänges, om tiden det tillåter. ibid. 18 §. Tager någor litet eller mycket på Walplats, i äröfrat läger, skepp eller andra dylika rum, förrän sköfling och plundring tillåten är; miste tjenste, eller straffes med högsta kroppspligt, som personen är till. – Samma lag ware, om någon plundrar annat eller annorstädes, än honom anwist blifwit, eller ock, i fiendtligt land, utan wederbörligit tillstånd, tager hästar, boskap, eller hwad det wara må. – Sker det i neutralt land, eller ifrån neutrale Magters skepp, blifwe förbrytaren hängd. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 4 Cap. 2 §. Om någon i fält tager något mer eller mindre, där han står på post, warde hängd. Gör han det i fredlig tid; straffes för gerningen med 20 par spö, och därutöfwer efter tjufnadens wärde, samt arbete i 2 år å fästning. ibid. 8 C. 4 §.

3 §.

"Stjäl Skjeppare, Forman, eller theras folk, thet them gifwit är, at föra eller förwara; gälde thet åter, och böte fyradubbelt tjufnadens wärde. I thy fall ware samma lag, ther gästgifware, eller krögare, från gästen stjäl."

P. St. Stjäl gästgifware eller hans hjon, ifrån wägfarande,, XXVIII: 12 BB. Nekas till det, som är anförtrodt, XII: 3, 9 HB.

S. F. Ehwad det är, som man antingen till skepparen sjelf, eller någon af hans skeppsfolk, som därtill af skepparen kan wara satt och förordnad, öfwerlefwererar, i skeppet inlastar eller å brygga och orten, där skeppet lastas, nederlägger till att antagas, öfwerföras och beställas, sådant allt är skepparen skyldig, wid wäl öfwerstånden resa, åt sin rätta mann oskadt, och färdigt att tillställa låta, med mindre någon skada genom storm eller annan olycka, utan skepparens eller hans folks wållande, åkommen wore. Gör skepparen det intet; ware då förbunden, att betala allt efter fulla wärdet; dock må man för sådan brist först låta angripa skepparen sjelf och all hans egendom, men där det ej tillräckte, då söka det ut af sjelfwa skeppet och dess redskap. 1667 den 12 Junii, Kongl. SjöL. 15 Cap. SkipL. B. Just. W. pag. 503. Jämnför 4 Art. 2 § i Kgl. Coopv. Regl. den 30 Martii 1748, MW. 4 T. p. 2678. Finnes Skjepparen hafwa döljt något af frakten, öfwerskottet, eller annat dylikt, som i räkning komma bör, eller ock eljest pröfwes otroligen handlat, pligte som för annor tjufnad, 3 Cap. 1 §, RedareBalken, SjöL. Just. W. p. 505. De skeppare, som fara inrikes orter emellan, böra aflämna allt hwad de under befraktningen inlastat, utan att, under namn af öfwermål, något däraf sig tillegna. 1777 den 31 Januarii KB. och den 17 Febr. s. å. Kongl. Comm. Coll. Kunn. MW. 11 T. pag. 3. Gästgifwaren sware sjelfwer för den orätt, som han, eller hans hjon, dem wägfarandom gjöra, och för bedrägeri eller stöld bötes dubbelt. 1734 den 12 Dec. Kg.. GästgifwareOrdningen, 25 §, MW. 2 T. p. 1145. Om någon mästare öfwertygas, att hafwa försnillat och afhändt det han till arbete emottagit; bör han uppfylla skadan och böta 10 daler Silfwermynt i lådan, och 4 till de fattiga, Stadens rätt förbehållen. 1720 d. 27 Junii, Kgl. SkråOrdn. 10 Art. 28 §, MW. 1 T. 215. Lagen är däruti klar och tydelig, att den, som begår sådan nidingsstöld, som i 42 Cap. 3, 4, 5 §§. MB. utsättes, ehwad summan stiger öfwer eller under 10 daler S:mt, bör till de där utsatte fyradubbla böter af tjufnadens wärde, skyldig förklaras. Och i fall den brottslige ej förmår böterne gälda, så emedan den, som första gången med annan stöld beträdes, dömes till tredubbla böter, och om han ej orkar böta, pligtar med kroppen efter stöldens wärde, och för de stölder, som ligga i tweböte, kroppspligten jämwäl warder fördubblad; ty följer däraf, att när den, som för nidingsstöld dömes, att böta fyradubbelt tjufnadens wärde, icke orkar betala samma böter, bör kroppspligten uträknas till en fjerdedel mer, än stöldens wärde, så att den, som för annan stöld skulle afstraffas med 4 par spö, kommer för nidingsstöld att slita 5 par spö, och så widare. 1741 den 17 Januarii, KB. Jusleen, pag. 73, 74.

Anm. Medelst KB. till S. H. R. den 23 April 1706, blef Gardeskarlen Anders Pehrsson Rapp, hwilken af Studenten Henric Hising anmodad, att bära hans kappa och stöflor, samt en wåtsäck med kläder uti ned till Munkbron, sig med bemälde saker stuckit ur wägen och dem borrtstulit, dömd till 5 hwarf gatulopp och kyrkopligt. Frågan blifwer om icke, däräst en dylik casus nu inträffar, den som emottagit andres saker, att dem till utsatt ställe bära, men dem borrtstjäl, bör, efter 42 Cap. 3 §. MB, anses lika med formann, som stjäl anförtrodt gods.

4 §.

"Tager någor swikeliga af barn, som yngre är, än tolf år, eller af then, som afwita är, kläder, smide, eller annat, hwad helst the å sig bära; eller stjäl någor i badstufwu: eller af then, i swår sjukdom ligger; eller af någon död menniskja; eller af sofwande å marken; eller ther almän farsot i hus är: ware ock lag samma."

P. St. Stjäles i likhus eller af död kropp, XLVI: 4 MB. Begås nidingswåld, XII: 2 MB. Att nidingsstölder skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Swea HofRätts utslag af den 13 Junii 1788 faststäldes, hwarigenom Pigan S. C. S. blifwit dömd till 16 par ris, en söndags uppenbar kyrkopligt, samt 2 års arbete å Stockholms Spinnhus, för det hon under förewändning, att wara Flickan A. M. L. behjelpelig med låns anskaffande å medhafde klädespersedlar, förledt denna flicka att sig dem anförtro, och sedermera från flickan sig borrtsmygt. 1788 den 14 Julii, Kongl. rådk. Prot.

5 §.

"Stjäl någor af thet Skjep, eller gods, som är strandadt, eller utan folk till lands kommit; straffes som nu sagdt är."

P. St. Röfwas af strandad farkost, XXI: 4 MB; wid wattunöd, XXI: 5 MB. Begås stöld af skeppare, XLII: 3 MB. Stjäles eller fördärfwas det, som är utan wård, V: 8 BB, CC: 12 MB. Huru strandwrak och skeppsfynd skall kunngöras, XLVIII: 2 MB.