←  IX.
Maria
En bok om kärlek
av Peter Nansen
Översättare: Gustaf af Geijerstam

X.
XI.  →


[ 23 ]

X.

»Hele Staden«. Jag vämjes vid detta skvallrets kryp, som genom nyckelhål och dörrspringor smyger sig in i våra hem og drager efter sig en strimma af sin egen otäckhet. Sätt in dubbla rutor, sätt luckor för ditt privatlif. »Hela staden« har i alla fall stått utanför och haft smutsiga tankar. Och smutsen klibbar vid dina fönster och dörrar.


På mitt sängkammarfönster sitter hvar dag en gammal fet spyfluga. Den har grånat af ålder och förefaller så slö, att den knappt gitter röra sig. Men jag behöfver bara närma mig den — och vips, är den borta. Jag hör [ 24 ]den surra mellan sänggardinerna, jag hör den dunka tungt emot tak och väggar. Jag öppnar alla fönster och jagar den med en handduk. Plötsligt försvinner den. Den gömmer sig i gardinen framför sängen, bakom spegeln eller på ramen af en tafla. Där sitter den utan att gifva ett ljud ifrån sig, tills jag tröttnar på att söka. Men hvarje morgon är den tillbaka på min ruta. Den lämnar mig aldrig, den lägger sin svarta smuts på mina lakan, hvar natt surrar den sitt orena skvaller öfver min säng.

Och en afton, när Maria klädde af sig framför spegeln, satt det leda djuret på hennes hvita rygg.