←  LIII.
Maria
En bok om kärlek
av Peter Nansen
Översättare: Gustaf af Geijerstam

LIV.
LV.  →


[ 137 ]

LIV.

Och hon skulle bli hans! All den skönhet, jag hade framälskat, skulle blomma för honom. Hennes leende lysa öfver hans bord och göra hvardagen till fest, hennes kyssar smycka hans sömn med ljufva drömmar, hennes unga hänförelse skulle gifva lif åt hans arbete, hela hennes väsens sötma och ljufhet dofta i hans hem som en evig sommar.

Han skulle höra henne jubla och gråta, i hans öron skulle hon hviska all sin sorg och all sin lycka. Hvarför skulle jag ljuga för mig själf? Jag vet ju, att så skall det gå, när hon en gång blifver hans. Hon säger nog nej, hon säger, att aldrig, aldrig skall det [ 138 ]blifva mellan dem som mellan oss. Hon tror säkerligen själf, att hon talar sant. Men hon är ung, och hon hatar honom icke. Hon kommer icke att neka honom hans äktenskapliga rätt. Och den man, åt hvilken en kvinna hängifver sig, är en stympare, om han icke snart får elden att blossa. Sedan kommer alt annat af sig själf. Känner hon sig lycklig i hans armar, då utlämnar hon åt honom hela sitt väsen, sin tacksamhet, sin tillit och sitt förtroende.

De skola sitta samman i skymningens timmar, hon i hans knä; han skall fråga henne om mig, och hon skall förråda mig, emedan en kvinna aldrig bekänner för en man, i hvars knä hon sitter, att hon har älskat en annan ännu högre. Hon skall berätta om mig alt det stygga och fula, som han önskar att höra, hans kyssar skola locka det fram, och när han ändå icke är belåten, skall hon pådyfla mig all världens skändlighet.

Men jag går utanför på gatan och ser ljuset i deras rum, följer dem timme efter [ 139 ]timme, vet, att nu sitta de till bords, nu hvilar hon i förmaket på hans knä, nu ändtligen släckes ljuset .... nu står hon framför spegeln och lägger sina nakna armar kring hans hals.

Och det skulle ske? Hon skulle blifva hans? Han, som icke äger annan rätt till henne, än den, som jag gaf honom. Nu när jag vet, hur oumbärlig hon är för mig, skulle jag helt beskedligt bära henne till hans hem? Plundra mitt eget för att göra hans rikt.

Nej .... Och dock. Vågar jag hålla henne tillbaka? Idag, ja. Men imorgon?... Hvem känner sitt hjärta imorgon?