Maria wid Tjugo år (Blandade sånger)

←  Maria wid Femton år
Ungdoms-Bilder
av Carl Fredrik Ridderstad

Maria wid Tjugo år
Maria wid Tjugofem år  →


[ 62 ]

Maria wid Tjugo år.


Hur underlig är jag till sinnes i dag!
 Re’n qvällen är nära,
 Men ännu den kära,
Den dyra och älskade vandrarens drag
 Ej synts mig i dag.

O. månne han glömt mig? Dock nej, ack! han kan
 Ej älska en annan;
 Den höghvälfda pannan,
Der äran sitt kungliga högsäte fann,
 Ej böjs för en ann.
 
Han kan icke glömma sin längtande mö,
 Sin väntande flicka,
 Som endast vill blicka
På honom, den öppna och fasta, och dö
 Som bölja på sjö.
 
Men säg mig, du vestan, som susar förbi,
 Hvar kan han väl vara?
 O, svara mig, svara!
Du suckar: lägg endast ett ord deruti
 Och sen är du fri.
 
Du blåögda bölja, nå svara mig, du!
 Om icke på färden,
 Kring sundet och fjärden
Du sett den, som röfvat mitt hjerta ännu —
 O, svara mig du!

[ 63 ]

 
Dock tvst, se han kommer, min oro är slut —
 Mot honom jag hastar,
 I famnen mig kastar —
Dock nej, jag vill hämnas, se allvarsam ut,
 En enda minut.