←  Runesvärdet
Tids- och Krigs-Bilder
av Carl Fredrik Ridderstad

Seglaren
Mannen  →


[ 13 ]


Seglaren.




 I gyldne topp
 Fort segel opp!
Mitt segel, det är tvenne vingar.
 Skjut vestan på,
 Fort må det gå!
Att lutan, som ligger i bölja blå,
För frustande guldstäfven klingar.
 
 Vid vindens gång
 Är djupets sång
Så skön, det är andar som sjunga.
 Ack, tonen är
 Så klar och skär!
Jag undrar om icke hvar ande der,
Har glödande flamma till tunga.

 Om båk ock fyr
 Jag mig ej bryr:
Min vårdkas bland stjernorna blänker.
 Jag lemnat Pohln,
 Som hjelte-rôln,

[ 14 ]

För friheten stred, tills den gick i moln:
Till Donna Maria mig tänker.
 
 Jag för om bord
 En perlkrans gjord
Blott utaf Pohlonias tårar;
 Ur ädelsten,
 Af hvar och en,
En engel jemt blickar, så ljus och ren,
Och tyder på kommande vårar.

 I lockens svall
 Perlkransen skall
Maria vid kröningen bära.
 Är barmen full
 För folkets skull,
Hvar perla skall blomma, af idel gull,
En stjernkrans kring drottningens ära.

 Men är dess barm
 Af flärd blott varm,
Så stridt skola tårarne falla;
 Hvarthän hon må
 Än vandra då,
Dc skola som speglar för henne slå.
Och blod skall det blifva af alla.

 En flamma klar
 Om bord jag har,

[ 15 ]

Som brann i Pohlonias klinga;
 Som ljuset skön,
 Så hvit som snön,
Den brann lika ren som en hjeltes bön;
Maria jag flamman skall bringa.

 I hennes tal,
 Den drottning smal,
Skall jag den besjälande gömma.
 Bär hvart dess ord
 Nation om bord,
Igenom dess bröst och dess fosterjord
Skall flamman med himlar blott strömma.
 
 Men om hon för
 Sitt rike dör;
I djupet af glödande hjerta,
 Med rastlös strid
 Den skall dervid
Förfölja dess tankar i evig tid,
Och öppna en graf utaf smärta.
 
 Skjut våg blott på,
 Fort må det gå,
På vägen jag töfvar ej gerna.
 Se masten min,
 I himlen in
Den skjuter en stråle, du stråle brinn!
Brinn vimpel af fladdrande stjerna!

[ 16 ]

 
 Mitt skepp, en svan
 På böljig ban,
Min hand vet helt lustigt att styra.
 Jag synes stå
 Ett skepp uppå,
Blott gjordt af ett flygande hjerta också,
Med vant af den strängade lyra.

 Utaf dess fart
 Man ser så klart,
Att det vill min vilja betjena.
 På böljors svall,
 Af ljus kristall,
Jag ofta kring verlden nu styra skall.
Fast jag är en tanke allena.
 
 Hvar kröningsdag
 Härefter jag,
Med dessa smycken skall gästa;
 Tills åter fri
 Från slafveri
Jag får dem, vid här-rop och jubel, i
Pohlonias guldlockar fästa.