Den här sidan har korrekturlästs
INLEDNING.


Ty värr har det ej lyckats att vinna upplysning om samtlige landsmäns lefnadsverksamhet. För 302 af dem, större delen tillhörande älsta tiden, saknas alla spår, men att döma af det höga antalet döde studenter under århundradet 1651—1750 torde antagligen många af de till yrket okände under 1600-talets förra hälft redan tidigt fått sluta sina dagar.

Till upplysning om förhållandet under olika tider meddelas efterföljande öfversikt, framstäld i 50-årsperioder, den första dock något större:

1595—1650. 1651—1700. 1701—1750. 1751—1800. 1801—1850. 1851—1900.
Hela personalen 577 939 1,331 1,300 1,682 1,621
Däraf:
1. Präster 250 389 539 482 487 296
2 Civile tjänstemän m. fl. 99 197 350 390 505 418
3. Läkare m. fl. 1 3 12 39 83 154
4. Lärare 31 55 87 77 112 217
5. Militärer 15 52 84 94 160 50
6. Skriftställare 1 4 4 11 65
7. Gods- o. bruksegare, landtbrukare m. fl. 5 21 60 92 141 58
8. Köpmän, fabrikanter m. fl. 1 13 39 45 56 103
9. Andre yrkesutöfvare 7 17 30 15 24 33
10. Okände 147 104 13 9 23 6
11. Döde som studenter 21 87 113 53 80 70
12. Nuvarande studenter 151

Man finner således, att prästgruppens numerär, hvilken 1701—50 visade 539 och ända till och med 1800 höll sig omkring 40 procent af samtlige, sedan dess betydligt nedgått så att den för 1800 talets sista hälft utgjorde ej fullt 300, eller föga mer än 18 procent. Antalet civile tjänstemän har för hvarje period ökats, så väl absolut som relativt, utom för den sista. Gruppen läkare visar en särdeles betydande och oafbruten stegring: likaså lärare, af hvilka numera endast ett fåtal öfvergår till annan verksamhet. Militärgruppen företer en ovanligt hög siffra under 1800-talets förra hälft men har sedermera högst betydligt reducerats, tydligen en följd af förändrade bestämmelser i fråga om officersutbildningen. Då bland »skriftställare» m. fl. äfven tidningsmän ingå och detta till ett öfvervägande antal, förklaras därigenom gruppens tillväxt under senare tider. Gruppen »gods- och bruksegare, landtbrukare m. fl.» steg oafbrutet till och med 1850, hvarefter ett stort fall inträdt, naturligt nog, då landtbruksinstitutens tillvaro daterar sig just från denna tid. Köpmannagruppen svncs däremot fortfarande vara i stigande, hvilket häntyder på, att det blifvit trångt på ämbetsmannabanorna, och att flere tillfällen än fordom stå öppna för den student, som vill snarast finna sin utkomst. Antalet aflidne studenter var i äldre tider särdeles högt, men för perioden 1751—1800 märkes en afgjord minskning, som dock sedermera icke fortgått.

— 15* —