jag har ock mitt stadiga hopp till honom; så vet jag, att han läre inte heller förskjuta mig så.
”Elaka käringar spå mig illa, dem ger jag bocken och hundana, ty jag har inte bedt dem spå mig hvarken ondt heller godt, därföre aktar jag det intet. Ty jag kan aldrig lida sådana skvallrekäringar i mina dagar, utan jag vill säja: ’hvad Gud hafver mig unnat, det kan hvarken skam själf heller hans sänningebud taga från mig och inte någon annan heller, som unnar mig ondt, utan när Gud vill, så får väl Bo skinnpäls och mera godt med’.
”Och bekymrar mig för den skull ingen elak och gläder mig ej heller någen god spådom, utan jag lefver i det fallet alldeles utan bekymmer. Och beder jag allena Gud sörja för mig både i det fall och allt annat. Ty jag vet och tror honom allena, att han kan vända min tunga lycka när och som honom täckes; det jag ock, så vida som Gud gifver mig nåd, skall jag låta mig nöja med hans vilja i lycka och olycka. Och är jag nu lika glad som jag var förrän jag hörde denna här spådomen.”
Och blef hon väl vred på mig och bruka mun på mig; men jag log så smått däråt och böd godnatt och gick ut, lade mig i min säng till att sofva om natten. Och sof rätt roligt till k. 9 och tänkte icke en gång på allt det onda de spådde mig.
Men om morron hälsa jag godmorron och sade: ”Än jag, som har mycke roligare sofvit för min fattigdom i natt än fru mor för sin rikedom. Och vill fru mor tro, att jag inte har låtit förhindra mig ifrån min ro, med allt det vi talte om i aftons.”
Och slet jag mycken förtret den tiden, den jag inte all kan klaga; därföre jag fällte hemmelig mången
