Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

44

Det tyckte Alice var ett gott tillfälle att komma undan, så att hon sprang sin väg på ögonblicket och stannade inte förr än hon var alldeles andlös och valpens skällande hördes långt, långt borta.

»Det var en väldigt söt liten hundvalp!» utbrast Alice, då hon lutade sig mot en smörblomma för att vila sig och fläktade sig sval med ett av bladen. »Vad