Sida:Amtmannens döttrer.djvu/262

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

70

— Amtmannen har icke flera söner.

— Nej, men döttrar.

— Af hvilka dock ingen behöfver min lärdom. Den äldsta är lika gammal som jag sjelf, och den andra är nyss kommen ur en Köpenhamnspension.

— Nå, det kan väl finnas andra biroller. Du har således icke det minsta här att göra. Hör nu bara: den der anställningen i Stockholm, som du en gång önskade dig så ifrigt, står dig nu öppen.

— I Stockholm säger du? ropade Georg och vände sig ändtligen om.

— Ja, i Stockholm, i Stockholm, är det icke tydligt?

— Ack, kära Müller, har du ännu dylika planer med mig, jag trodde att du nu hade slagit dem ur hågen.

— Om jag har dylika planer ännu? Ja, död och pina, hvad jag det har och illa vore det om jag inte hade det för dig. Medan du ligger här uppe och idylliserar och tänker på ingenting, eller på det som är ännu värre, så ha vi handlat på dina vägnar. Som det alltid plägar gå för dåliga subjekter, så har du lyckan med dig. Hör nu: N. har fått ett års permission från Petersburg och vår raske S. derinne skall öfvertaga hans post, som han troligen kommer att behålla, emedan det säges att N. skall gifta sig med en rik grossörsenka i Götheborg, och knappast kommer att gå tillbaka till diplomatien. S:s plats blir således ledig och skall besättas med en Norrman.