Sida:Amtmannens döttrer.djvu/432

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

240

vanligen två dagar. Genom att resa hela dagen och följande natten med beställd skjuts lyckades Georg att i daggryningen hinna sista stationen, hvarifrån det blott var en kort promenad fram till gården. Han unnade sig här blott en kort rast, för att bringa sitt förstörda yttre litet i ordning, och begaf sig derpå till fots den sista vägbiten.

Klockan var omkring 7 då han kom till början af alléen; Han gick först några steg framåt denna, men sprang derpå öfver gärdet och följde en liten gångstig genom ängen, som på en omväg ledde obemärkt in i trädgården. Från de täta buskdungarna kunde han iakttaga huset och hvar och en som lemnade det.

Det var en i sanning herrlig vårmorgon, så klar och varm! Naturen utvecklade all sin första vårfriska prakt. Hvarje träd, hvarje buske syntes stolt öfver att visa sina unga, skinande löf, ännu icke förmörkade af någon solbrand eller berörda af ett enda damkorn. Trädgården var nyss ansad och färdigskött. Pingstliljorna och auriklerna lindade sina kransar omkring alla blomsterkullarna. I de nykrattade gångarna syntes ännu intet menskligt spår, men äppleträden och häggen hade festligt strött sina blomblad öfver dem. Georg märkte dock intet af allt detta. Hans blick var oafvändt riktad mot huset. Der innanför rådde redan lif och brådska. Man hörde sorlet af kökredskaper och många surrande röster; genom detta trängde fru Ramms diskantröst kort och diktatorisk som en generals genom bataljlarmet. Från det öppna fönstret blandade