Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/221

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


213

göra sig äfven gällande beträffande tillgrepp af träd i skog (i österrikisk rätt, om skogen är inhägnad eller större skada skett derå), derest ej sådant tillgrepp utan vidare förklarats skola anses såsom stöld (i dansk rätt beträffande på roten stående träd och delar deraf; i norsk rätt angifves åter såsom åverkan allenast tagande af löf, barr eller frukt från växande träd i skog). Dessutom framställas såsom tillgrepp af naturalster jemte tagande af gräs, torf och skogsprodukter äfven ett tillegnande af ljung, mossa och tång etc. samt af sjelfva markens beståndsdelar: sten, sand, lera och jord etc. (norsk och holländsk rätt; hos oss straffbart jemlikt 24,4 StrL. enligt K. Utslag 92 1874 rörande olofligt tagande af sten).




Bedrägeri och oredlighet.Fattar man oredlighet i den vidsträckta betydelse, att dermed förstås hvarje gerning, hvarigenom man uppsåtligen bereder sig ett rättsstridigt förvärf på annans bekostnad, kunna redan beskrifna egendomsbrott sägas vara arter af oredlighet. Och det är på grund af ett sådant uppfattningssätt, som bodrägt, oqvalificerad försnillning och olofligt tillegnande af annan sakrätt till lös egendom än eganderätt i vår strafflag blifvit behandlade under rubriken: bedrägeri och oredlighet.

Emellertid är det äfven i andra än förut angifna fall, som oredlighet bestraffas enligt modern rätt. Och så var äfven förhållandet i den äldre germanska rätten. Skilnaden är allenast den, att fordom detta egde rum i större omfattning, än som nu sker. Hvarje oredligt rubbande af ett rättsförhållande eller underlåtenhet att uppfylla sina lagliga förpligtelser hade ansvar till följd. Detta låg i de lagbestämda medel, hvarigenom civila rättsanspråk gjordes gällande. Det var nemligen genom straffhot, som en gäldenär ursprungligen tvangs att af sig sjelf uppfylla sina förbindelser. Vägran att göra annan man rätt föranledde, då saken i följd häraf hänsköts till domstol, att jemte utdömandet af den civila fordran äfven ansvar ålades den tredskande. Och likaledes var förhållandet, om han genom uraktlåtenhet att hörsamma stämningen sökte