Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/276

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
268

under nämnda förhållande jemförelsevis lindriga. Isynnerhet var så händelsen, hvarest gerningarne allenast i följd af det dermed förbundna störandet af den allmänna friden föranledde ansvar. Hvarest detta åter icke var händelsen, räknades fridsbrottet likväl blott såsom en försvårande omständighet särskildt Str. L. 11, 9, 14 och 15). Sjelfva gerningen visade sig dock då i sjelfva verket såsom en sammansatt förbrytelse.

I detta hänseende råder för öfrigt full öfverensstämmelse med de tidigare fridsbrotten och edsöresbrotten. Så vidt som gerningen i och för sig var straffbar, erlades derför enligt regel vanliga böter, och härtill kom ytterligare fridsboten eller edsöresstraffet (i Allm. St. L. dock vid stympning ej såramålsböter jemte edsöresböterna). Och häri afsågo ej heller 1734 års lagstiftare att göra någon ändring (KB 195 1774, 64 1781 och 73 1794; jfr. 1734 lag MB 20,8). Då likväl med 1734 års lag edsöresstraffet ansenligen nedsattes, men deremot stränga straff af urbota beskaffenhet efterhand införts för svårare former af öfvervåld, äfven om dermed icke någon särskild frid kränkts, kunde i fråga om dylikt svårare öfvervåld i förening med edsöresbrott de särskilda straffen för öfvervåldet och edsöresbrottet ej lämpligen utgå jemte hvarandra. Derföre skärpte man i stället ytterligare det urbota straffet för öfvervåldet. Härå innehöll särskildt 1734 års lag talrika exempel. Och hvad beträffade edsöre, hvari dråp eller rån skedde, förordnades derstädes i allmänhet, att det för dråpet stadgade lifsstraffet skulle skärpas på sådant sätt, att gerningsmannens högra hand afhögges (MB 23; förut enligt ChLL för edsöresbrytare, som greps i gerningen, jemte boskifte vid dråp eller misshandel förlust af lif eller högra handen och vid rån laga ansvar för rånet). Äfven här togs alltså hänsyn till ifrågavarande handlingars sammansatta natur, blott att den nu mera allmänt rådande uppfattningen redan framträdde, att fridsbrottet endast vore att betrakta såsom en försvårande omständighet vid det allmänna brottet, och ej, såsom förhållandet från början varit, det normala ansvaret för förbrytelsen ett tilllägg till edsöresstraffet. Huru