Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/294

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
286

och bestraffande. Lagen var rigtad mot äktenskapsbrott, förförelse af mö eller enka af ärbar vandel, koppleri af äkta man, pederasti och incest, d. v. s. könsumgänge i de med afseende å äktenskaps ingående förbudna leden. Den mosaiska rättens stadganden voro i det hela af än större omfattning. Sålunda var i densamma ansvar utsatt för koppleri af föräldrar, för onaturlig otukt, ej blott mellan män (sodomiteri) utan äfven mellan menniska och djur (bestialitet), äfvensom för qvinnas falhållande af sin kropp. Allt hvad, som sålunda förordnats till skydd för sedligheten, erhöll från kyrkans sida bekräftelse. Men den gick i detta stycke längre än både romersk och mosaisk rätt. Särskildt gaf densamma hvad, som i den romerska och mosaiska rätten stadgats rörande äktenskapshinder på grund af förvandtskap, en tolkning af vidsträcktaste beskaffenhet och tillskapade på detta sätt ett ytterst omfattande system af förbudna led på grund af slägtskap, svågerskap, trolofning, adoption och s. k. andlig förvandtskap.

Än vigtigare voro dock de kyrkliga principerna i en annan del af hit hörande ämne. I viss mån innehöllo den romerska och den mosaiska rättens bestämmelser, för så vidt osedliga handlingar bestraffades, äfven om de icke i någon qvinnas person kränkt en familjs ära, ett allmänt kraf på sedlighet äfven gent emot mannen. Ett sådant låg äfven i äktenskapets monogamska karakter. Vid tvegifte straffades enligt den romerska rätten qvinna för äktenskapsbrott (adulterium), man åter för förförelse (stuprum). Men härutöfver lät den kanoniska rätten hvad, som i allmänhet stadgats om qvinlig ärbarhet, äfven gälla mannen. Också här ställde kyrkan mannen lika med qvinnan och ålade dem båda en ovilkorlig kyskhetspligt. Äkta mans otrohet mot sin hustru betraktades jemväl såsom ett äktenskapsbrott, och lönskaläge medförde ansvar för både mannen och qvinnan, utan afseende derå om qvinnan förut varit af oförvitlig vandel.

Under kyrkans inflytande ökades alltså de förutvarande sedlighetsbrotten ansenligen. De fingo äfven en helt och hållet annan karakter. Det var i