låta äktenskapet fullbordas, var af samma lydelse som nu för tiden. Bötessatserna äro blott för närvarande i flera fall lägre, och rättsutvecklingen har just bestått i deras successiva nedsättande (jfr. 1734 lag GB 3,1, 3, 4, 6 och 8; 6,1—3; 7,1). Förförelse medförde ej heller ovilkorligen urbota bestraffning. Endast i det fall att äktenskapsbrytare grepos å bar gerning, kunde de saklöst dräpas af den förfördelade äkta mannen. En mös fränder hade ej en liknande rätt vid lönskaläge, hvarmed hon försåg sig. Och för det fall att gerningen ej var uppenbar, var densamma visserligen regelmässigt bötesgild ej blott vid lönskaläge utan äfven vid äktenskapsbrott, men voro i den förra händelsen böterna mycket lägre än i den senare. Till sist hade, jemte det att i lagarne intagits föreskrifter om särskilda rättsliga påföljder af civil natur för den qvinna, som gåfve sin ära till spillo, på henne öfverflyttats rätten till de böter, mannen hade att erlägga, eller i allt fall inrymts åt henne andel deri, och detta till och med då lägersmål skett med hennes begifvande (VgL:ne, UL, WmL II, GottlL; i ÖGL dock ej i detta senare fall). Röjde ifrågavarande bestämmelser redan ett försvagande och tillbakaträdande af den uppfattning, som i sedlighetsbrotten endast såg förnärmelser mot familjeäran, vittnade andra åter om en framträdande benägenhet att betrakta dem såsom förbrytelser af offentlig natur.
Hvad beträffar våldtägt och bortförande af qvinna med våld, utmärktes dessa gerningar i de svenska landskapslagarne allmänneligen såsom mera straffbara än qvinnas tubbande till lönskaläge, trolofning eller giftermål utan giftomans samtycke eller rymning för sådant ändamål. Och med edsöreslagstiftningen blefvo våldtägt och bortröfvande af qvinna edsöresbrott samt omtalas i denna sin egenskap redan i de flesta landskapslagarne. Vid dem sågs härefter hufvudsakligen till det våld, hvarmed förbrytelserna begingos, och det var med hänsyn dertill, som det urbota edsöresstraffet här införts och sedermera ytterligare skärptes (redan i svealagarne lifsstraff vid gripande å bar gerning). Från nämnda synpunkt komme de äfven framgent att uppfattas, till och med sedan de helt och hållet upphört
