Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/310

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
302

Ansvaret bestod enligt regel i böter, som gingo till skiftes enligt vanliga regler och stundom voro temligen låga. Än mera gäller detta om mened. Att en dylik gerning äfven under den hedniska tiden ansågs i högsta grad fördömlig, lider intet tvifvel. Det var just kännetecknande för det germanska folklynnet att skygga tillbaka för allt svek. Och framför allt ansågs den utsaga böra vara sann och det löfte bindande, som bekräftats med ed. Men, det oaktadt, afhandlades i de äldre germanska lagverken allenast sådana eder, som förekommo i en rättstvist, och bestod ansvaret blott i den vanliga lägre bötessatsen, i den nordiska rätten tre mark. Sådana böter kunde komma att erläggas af part, vittnen, edsgärdsmän och nämndemän, så snart saken ej fick en utgång i öfverensstämmelse med deras edfästade utsaga. Till skuld eller oskuld har man här såsom vid så många andra tillfällen ej tagit hänsyn. Och ursprungligen synas böterna hafva fördelats på vanligt sätt, derest de icke helt och hållet tillföllo den, till hvars skada eden afgifvits (L. Baj.).

Hvad till sist beträffar trolldom, förstods derunder till en början hvarje hemlig konst, hvarigenom skada kunde tillfogas någon. Derunder inbegrepos sålunda äfven förgiftning, fördrifvande af foster etc., med ett ord all skadegörelse, som ej skedde med yttre medel, utan utfördes hemligen på ett sätt, som ej lätteligen kunde upptäckas. Men härjemte ingick visserligen i våra förfäders föreställningssätt, att någon kunde med tillkallande af onda magter skada annan till lif, helsa eller gods. Och vare sig medlet ansågs vara af denna eller annan art, gällde om trolldom i gemen, att straffet derför var strängt. Men gerningen var dock ej belagd med ett under alla förhållanden lika ansvar. Det rättade sig enligt regel efter skadans storlek. Äfven härstädes bestraffades alltså handlingen icke i och för sig såsom en svår synd, utan på grund af det derigenom föröfvade angreppet på enskild rätt. I de svenska landskapslagarne är beteckningen derför också förgörelse, antingen ensamt (forgærning i VGL:ne, UL, SmL, WmL II) eller omvexlande och synonymt med trolldom (VgL:ne, ÖGL).