Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/340

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
332

all rätt såsom svensk medborgare (KF 2011 1727, 1734 lag MB 4,7).

Äfven de allmänna grundsatserna på ifrågavarande område blefvo helt och hållet romerska. Särskildt skulle vid förräderi hvarje medhjelpare straffas lika med hufvudmannen (Stockh. Besl. 1599, KB 2510 1659, 1734 lag MB 4,3) och likaledes den, som vetat om de förrädiska planerna och det oaktadt tegat der med (KB 2510 1659, Hofart. 1687, 1734 lag MB 4,4; jfr. 1686 KkL 7,3).

I allt detta stadfästade 1734 års lag de nya rättsgrundsatserna. Begreppen perduellio, d. v. s. högförräderi, och majestätsbrott lågo till grund för dess behandling af ifrågavarande förbrytelser under titlarne ˮom förräderiˮ och ˮom den, som lasteligen talar å konungen eller dess och rikets rådˮ. I sak närmade sig i en punkt 1734 års lag till och med än vidare till den romerska rätten. Smädelse mot konungen, drottningen eller tronföljaren förklarades nemligen utan vidare för lifssak. Med afseende å dylik förbrytelse mot rikets råd bibehöllos åter såväl förutvarande åtskilnad mellan tillvitelse af ärerörig och icke ärerörig beskaffenhet som äfven rättigheten att freda sig från ansvar medelst bevisande af det sanna i tillmälet. Och härförutom gjordes det till vilkor för gerningens bestraffande såsom statsförbrytelse, att den afsåg embetet. Men i öfrigt betecknar redan 1734 års lag i förhållande till närmast förutvarande rätt i åtskilliga delar ett uppgifvande af de stränga romerska rättsnormerna. Ett sådant låg bland annat deri, att 1734 års lag i större måtto än förut fastställde olika straffsatser med afseende å förräderibrotten. Och på detta sätt kan man redan i 1734 års lag urskilja högförräderi i modern mening. Detta skulle nemligen då utgöra den grupp af förräderibrott, som föranledde det svåraste straffet, förlust af gods, hand och lif samt stegling. Och man kan så mycket hellre utmärka dessa förbrytelser såsom högförrädiska handlingar, som det endast i fråga om dem synes hafva varit afsedt, att ofvan berörda afvikande regler för delaktighet skulle ega tilllämplighet (jfr. 1734 lag MB 4,1—4). Begreppet högförräderi