Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/370

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


362

att, om den, som gjort sig skyldig till afsättning eller mistning af embete på viss tid, ej är i besittning af det embete, hvari han sig förbrutit, bötesstraff eller fängelse må ådömas, får väl nemligen ej här sättas i fråga (Str. L. 2,17, jmfd med 25,21 ibid.).

Svensk rättsutveckling.Äfven i den svenska rätten framstodo tidigast såsom egentliga embetsbrott de gerningar, som i den romerska rätten föllo under begreppet crimen repetundarum. Sålunda finner man redan i några af landskapslagarne och i stadgar från tiden för deras upptecknande stränga straff fastställda för domare, fogdar, länsmän och nämndemän, som togo mutor (VGL Add. 1, SmL KpmB 12 pr., Kalm. Recesser 1474 och 1483; jfr. MELL ÞgB 3, ChLL ÞgB 3, Allm. St. L. KgB 5), och för dem af konungens tjenstemän, hvilka olagligen betungade bönderna med skatt, skjuts eller utfodrande af sina hästar (VGL IV, 19,4, UL KpmB 10, WmL II KpmB 13, SmL KpmB 13, K. Stadg. 1285, 1335, 1344, 1403, 1442, 1483, 1491 och 1499). Ehuru dessa straffbud delvis förekomma redan i några af landskapslagarne, äro de likväl tydligen af ett jemförelsevis senare ursprung och hafva införts genom den kungliga lagstiftningen. Lagstadgandena mot utpressning af konungens tjenstemän återgifva bland annat ordagrant lydelsen af Alsnöstadgans (1285) påbud i ämnet. Genom Skenninge stadga (1335) förordnades än vidare om straff för den, som drog under sig konungslig ingäld. Här var det således ej de enskildes utan konungens och rikets rätt, som togs i skydd. Från början var detta stadgande dock mindre rigtadt mot konungens tjenstemän än mot frälsemän. Det afsåg nemligen att hindra, det dessa senare togo sig före att med dem, som sutto å skattskyldig jord, ingå skenaftal, hvarigenom de köpte eller läto sig tillskiftas jorden för att såmedelst bedraga kronan på dess rätt till skatt af densamma (K. Stadg. 1344, MELL KgB 26, ChLL KgB 30). Men senare kom stadgandet att tilllämpas i fråga om hvarje svikligt tillvällande af kronans skatt och erhöll på detta sätt en särskild användning gentemot embets- och tjenstemän. Långt efter det att lagrummet förlorat all användning i sin ursprungliga