Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/40

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


32

etc.), liksom vanliga böter målseganden allena, hvarvid särskilda böter, motsvarande fridsboten, utgingo till det allmänna (så äfven GottlL). Dessa böter, stundom kallade högre fridsbot, bestodo än i ett mångdubbladt belopp vanliga böter, än i mansbot och än i den konungen för hans person tillkommande bötessumma vid liden oförrätt. Vid bestämmandet af dessa senare böter synes i öfrigt, i motsats till hvad förhållandet var vid vanliga böter, hänsyn hafva tagits hufvudsakligen till brottslingens och ej till den förorättades rang och stånd. Ja detta synes till och med här hafva skett i högre grad än beträffande den egentliga mansboten.

I Sverige voro såväl vid vanliga böter, som vid mansbot det allmännas rätt på förut nämnda sätt deremot satt i omedelbart beroende af det målseganden tillkommande bötesbeloppet. Dock kunde här liksom i andra germanska länder vid vissa förbrytelser det allmännas rätt bortfalla. Bästa beviset härå voro ensaksböterna vid smärre förseelser. Men ett sådant fall var äfven, då konungen gaf en fridlös friden åter, målsegandens rätt oförkränkt; ett annat, då häradets kraf bortföll i följd af bristande tillgång. Tvärtom uppstod åter stundom endast en rätt för det allmänna, såsom t. ex. då två dräpt hvarandra, enligt GottlL vid störande af rättegångsfriden eller vid brott mot politiförordningar och enligt LL:ne vid förlikning utom rättegång.

Böter men ej fridsbot kunde förekomma jemte fridlöshet. Hos oss torde dock dessa böter hafva tänkts uttagna först i sammanhang med fridens återgifvande åt brottslingen eller efter hans dessförinnan inträffade död, och då enligt regel jemte böter till det allmänna. Och sedan fridlösheten förvandlats till landsförvisning, ser man böter på detta sätt utgå jemväl under bestående landsförvisning.

Böternas fördelning.Den tredelning af böterna och jemväl af bo vid fridlöshetsstraff, som egde rum enligt de svenska lagarne, torde ej hafva varit ursprunglig. Konungens andel har tillkommit senare. Den förekommer ej i GottlL. Af ÖGL Raefst. B. 3, 2 framgår, att under Knut Erikssons tid konungen fått andel i böterna först i de mål, der han sjelf dömt, sedan äfven i andra fall. Hans andel har