Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/46

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
38

dödsstraffet och införandet af frihetsstraff såsom edssöresstraff en betydande utvidning af frihetsstraffen. 1864 års strafflag har gått än längre härutinnan. Efter det vatten- och brödstraffet afskaffats dels såsom sjelfständigt straff (1864 enligt allmänna lagen, 1881 enligt krigslagarne) och dels såsom förvandlingsstraff (1884), känner nu gällande strafflag af frihetsstraff allenast enkelt fängelse (1 månad till 2 år) och straffarbete (lifstid eller 2 månader till 10 år). Det förra undergås i cellfängelserna uti enrum, och det senare principielt i strafffängelserna samt i gemensamhet, dock så att den första delen af strafftiden efter vissa stadgade grunder skall afsittas i cell (KF 2112 1857 och 305, 1873), för hvilket ändamål fången vid bristande utrymme i strafffängelse tillsvidare kan insättas i cellfängelse.

Hufvudsakliga skilnaden mellan straffarterna är den med straffarbete förenade skyldigheten att förrätta anvisadt arbete. Men i öfrigt följa med detta straff äfven vissa umbäranden (KF 2112 1857: fångkost, beklädnad, besök, brefvexling). Den nuvarande utvecklingen synes i öfrigt gå derhän att vilja utvidga användningen af fängelse med arbete, ja att göra det till den uteslutande formen af frihetsstraff (hos oss 1884 års lag om införande af fängelse med arbete såsom förvandlingsstraff i stället för vatten- och brödstraffet; Lag B. föreslog såsom enda form enkelt fängelse, 1844—1845 års LagUtsk. såsom nu gällande lag).

I princip har man äfven hos oss nu mera erkänt, att frihetsstraffet bör anordnas ej i afsigt att bereda staten en vinst utan med brottslingens bästa i ögnasigte, så vidt detta kan förenas med allmän säkerhet. Af ett egenligt penitentiärsystem har dock tillsvidare ej mycket kunnat genomföras. Dit äro dock att räkna föreskrifterna om straffets undergående i cell, till fullo eller delvis, den religiösa och intellektuella undervisningen i fängelserna, tillfällena till arbete jemväl i cellfängelserna, tystnads iakttagande af gemensamhetsfångar vissa tider, nattceller, fångarnes fördelning på fängelserna efter brottens beskaffenhet samt efter ålder och kön etc. Af ett genomfört progresssisystem finnes dock tillsvidare