Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/95

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


87

stadgade konfiskation och, enligt uttryckligt lagstadgande, likaledes för skadeståndstalan (Str.L. 6,7). Tillämpningen af lagens stadganden om preskription sker utan afseende å ett åberopande eller en afsägelse deraf från brottslingens sida. I ett par fall gälla särskilda preskriptionstider för åtalsrätt, nemligen i tryckfrihetsmål (för publik aktor 6 månader från skriftens inlemnande) och i våldtägtsmål (6 månader). Den för brott af sistnämnda art stadgade preskriptionen hvilar å samma grund som den ursprungligen bestående. Och med afseende å denna preskription gäller i följd häraf laga förfall (StrL 15, 16).

Benådning.
Rydin: Om konungens rätt att göra nåd (Ups. Univ. Årsskr. 1861).
Genom benådning kan slutligen laga myndighet, nemligen enligt regel regeringsmagten eller något dess organ, låta frågan om en förskylld bestraffnings verkställande bortfalla. Benådningsrätten synes ej hafva varit erkänd hos alla folk (ej i mosaisk rätt, fastän väl faktiskt utöfvad), och, der så obestridligen skett, har det i allt fall enligt regel endast egt rum under vissa förbehåll. Ju mera man i straffet hufvudsakligen sett en upprättelse åt den private målseganden, desto mindre plats har det varit för benådning. På grund deraf torde det knappast vara rigtigt att anse benådning för något ursprungligt institut i den germanska rätten. Institutets rättsliga konstruktion i den moderna rätten härstammar från den romerska, som i detta afseende åter tillgodogjort sig rättsliga företeelser i den grekiska. Man kände nemligen i den romerska rätten såväl ett nedläggande af talan i form af abolitio, — nemligen dels mera allmänt till firande af större högtider, dels på begäran af åklagaren eller vid dennes öfvergifvande af sakens fullföljande och dels slutligen på den tilltalades begäran i fall af fel i rättegången, åklagarens död eller rättsliga förfall — som äfven rättsmedel af verkan att medföra ej blott ett dylikt nedläggande af talan utan äfven efterskänkande af ådömdt straff, nemligen intercessio af magistratus samt beslut af folket å comitia centuriata eller tributa. Härtill kom ytterligare restitutio in integrum, på hvilken väg hufvudsakligen landsflykt upphäfdes, men äfven ära och gods kunde återställas. Med kejsardömets uppkomst samlades den magtbefogenhet,