som biprodukt, återfinnes till en del i den av yngre författare utarbetade lagmanslängd, som införts i vår kodex av Eskils lagverk. Denna får alltså ingalunda anses som ett oorganiskt påhäng till lagen. Dess rättshistoriska synpunkt genomgår i stort sett även de följande konunga- och biskopslängderna.
Att kritiskt värdesätta de särskilda notiserna i lagmanslängden är i allmänhet icke möjligt, då andra källor icke finnas annat än för den sista tiden. Enstaka notiser om västgötska lagmän finnas hos Snorre. Men här anlägges en helt annan synpunkt: här är det fråga om dem, som i krig eller i diplomatiska förhandlingar kommit i förbindelse med Norge. Att namnen icke kunnat fås att stämma, betyder därför knappast, att någondera källan har oriktiga uppgifter. Vår längd torde icke vara fullständig och kan lätt ha utelämnat män, vilka i fredens värv varit av ringa betydelse.
| Hær hittæs namn þerræ mannæ, ær Wæstrægötlanz lagh görðo ok fram förðo.
Fyrsti war Lumbær, ok af hanum æru Lums lagh kallæð, fore þy at han sighs hawæ huxæt ok gört en mykin lot af laghum warum. Han war föddær i Wangum, ok þær liggær han i enom kollæ, fore þy at han war heðen. |
Här återfinnas namnen på de män, som författade och föredrogo Västergötlands lag.
Den förste var Lumber, och efter honom kallas den Lumbers lag, ty han säges hava uttänkt och författat en stor del av vår lag. Han var född i Vånga, och där ligger han begraven i en hög, ty han var hedning. |
Hög. I Vånga, Skånings härad, invid vägen Skara—Vedum, visas ännu två högar, av vilka den ena enligt Tuneld skall ha kallats Lumbers hög. Den är icke undersökt. Att gravhögarna voro minnen från hednisk tid var på lagens tid ännu i friskt minne, såsom synes av uttrycket »Höghæ byr oc af heðnu bygðær.» Det framgår även, att minnet av den gamla tiden hölls i ära, ty en sådan by hade vissa företrädesrättigheter framför yngre byar utan sådana vördnadsvärda minnesmärken.
Uppgiften, att delar av lagen härstamma från heden tid, kan i alla händelser verifieras ur själva texten. Mest bevisande är kanske edsformuläret: Biðiæ sær swa guð hol, ty det
