tydning av ett namn, som han hört under sitt besök i Västergötland.
| Ællupti war Karli af Ezwæri. Han æflti eigh egn ællær aðræ kostæ swa mykit, sum rasklekær hans ok hiartæ haweskæ ok snilli höghðe han til þæs walz. Han spurði æptir þem mannum spaklikæ, ær laghæ spiæl görðo i landi waru. Han ræfsti hwarium æptir sinni giærð. Ok land sit fore ondom mannum frælsæði han ok udömum, hwaðæn af war han saghðær mæð mildri hyggiu laghæ styræri. Oc þy war han kallaðær kwæmilikæ faðir at fostærlandi. | Den elfte var Karle av Edsvära. Han förvärvade icke jordagods och annan egendom, utan fastmer var det hans duglighet, hans sinnesstorhet och hans begåvning som upphöjde honom till ämbetet. Han sökte med klokhet efter de män, som begingo lagbrott i vårt land. Han straffade envar efter hans gärning. Och sitt land friade han för onda män och skändligheter. Därför nämnes han i kärleksfull hågkomst som en lagens väktare. Och fördenskull kallades han med fog fäderneslandets fader. |
Vid genomläsningen av den ovanligt utförliga skildring, som vår krönikör bestått lagmannen från Edsvära, märker man genast, att här råder en språkets värme, som vi icke förut sett. Slutorden »fäderneslandets fader» tyda även på något mer än en domare, som under vanliga vardagliga förhållanden gjort sin plikt. Uttrycket är poetiskt, dess form är metrisk, och det väcker tanken på ett förlorat kväde till den store lagmannens ära.[1] En jämförelse med konungalängden skall också hjälpa oss att tolka de nu föreliggande raderna. Efter Ragnvalds dråp, heter det, »styrde en god lagman och landskapets stormän Västergötland, och då voro alla trogna mot sitt land». En blick på vår lagmanslängd skall lätt visa, att ingen av de föregående eller efterföljande får sådana lovord, att han kan antagas ha varit Västergötlands styresman under de då rådande svåra förhållandena. Om vi icke vilja förmoda, att vår krönikör helt glömt den lagman, som under interregnum styrde landet så, att alla troget höllo samman under
- ↑ Skalden Einar Skulason besökte Sverige vid 1100-talets mitt. — Likheten med det ciceronianska pater patriæ torde vara tillfällig. Vi äga ingen anledning att tro, att Cicero studerades i denna tids Västergötland.
