varit den Brynolf Stallare, som av konung Erik Knutsson fått Kråks egendom,[1] kan icke avgöras. Icke heller vet man, vems son denne Brynolf varit. Men det är ganska rimligt, att han varit son av den andre Algot, Sigtryggs son, som nedan nämnes. Den karakteristik, som gives åt vår Algot den äldre, skulle rätt väl passa på åtskilliga i den tredje lagman Algots släkt.
Vinningslysten är nog den rätta översättningen av girughær. Det bör dock påpekas, att ordet i västgötadialekten även har betydelsen arbetsam, energisk. Att angivna översättning valts, beror på den antagligen avsedda motsatsen mellan de om far och son fällda omdömena. Om Algot den tredje tillhörde vår lagmans släkt, så kunna vi se, att ätten haft stora egendomar, ty Algot var mycket rik.
Sigtrygg möter som namn på domare under 1200-talet, där vi år 1225 ha en häradshövding i Vartofta med detta namn. Namnet är för övrigt icke ovanligt i diplom från omkring 1200. Något, som säkert åsyftar vår lagman, är icke uppvisat. Bland Knut Erikssons vittnen nämnes en gång Sigtrygg Brune. Då Knut ägde stora egendomar i Västergötland, där dog och där valde sin gravplats samt slog mynt i Lödöse, så är det ju rätt antagligt, att han någon gång anmodat Västergötlands lagman att bevittna ett brev.
Episoden om Sigtrygg är av särskilt intresse, då den visar, att lagmannens son ansågs ha icke blott en viss rätt utan även en viss plikt framför andra att övertaga ämbetet. På en tid, då lagen icke var skriven utan blott bevarades i lagmannens minne, var naturligtvis en dylik ordning av värde för kontinuitetens bevarande. Ett i praxis ärftligt lagmansdöme möta vi även i Snorres skildring av Torgny lagman.
Formæli ha vi tolkat särskilt med hjälp av den latinska titeln på häradshövding, prolocutor. Om detta ord översättes till fornsvenska, så blir det just formælandi.
- ↑ DS, n:r 216.
