Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/26

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
20
UR VÅR ÄLDSTA BOK.

Siðæn tok æptir han Naghli, broðer hans, fyughurtandi wið samæ waldi. Han fylghði siðum ok mæðfærðum broðors sins, hafði hof i orðum ok athawum allum, þiænæði rætwisi oc laghlikæ wærn allum wæstgötum.

Æptir han tok Sitryggær Alguz sun fæmtandi wið laghmanzdöme, þa fulkomen at waldi ok witi sinu mæð Guðs tröst.

Sæxtandi war Alguttær, hans sun.

 

Sedan efter Önder tog Nagle, hans broder, såsom den fjortonde emot samma välde. Han följde sin broders seder och åtgöranden, var hovsam i sina ord och hela sitt framträdande och skaffade alla västgötar rätt och lagligt skydd.

Efter honom tog Sigtrygg Algotsson såsom den femtonde emot lagmansdömet, då fullt kommen till kraft och förstånd med Guds hjälp.

Den sextonde var Algot, hans son.

Icke heller rörande de nu senast nämnda lagmännen fås ur andra källor några upplysningar. En onämnd lagman i Gautland skall efter Magnus Erlingssons död (1184) ha blivit gift med dennes änkedrottning.[1] Uppgiften är av intresse såsom visande på den livliga förbindelsen mellan Norge och götarnas (väl = västgötarnas) lagmän samt på de senares höga sociala ställning, men något närmare kan icke upplysas.

Syutandi war Æskil Laghmaðær. Han spurði innurlikæ ok letæði al Lums lagh oc annarræ at nytræ hæfð lanzins forældris. Siðæn han fan lanzins lagh, þa huxæði han þem mæð mykli snilli ok sialfssins forseo. Han war marghæ wæghe wæl fallin til þæs walz. Han hafði þa giæf af Guði, at han atti snilli myklæ fore aðrum mannum. Han hafði ok klærkdom ærlikæn iæmt goðom klærkum. Ok iwir allæ löte styrkti han wæstgötæ oc þerræ höfðengiæ. Han war Magnusær sun Minniskiolz af Bialbo. Han war mykin maðær for sik til aldræ raðæ ok

 

Den sjuttonde var lagman Eskil. Han forskade sorgfälligt efter Lumbers och andra lagar, sådana de voro efter fädernas goda sed. Sedan han funnit (vad som var) landets lag, då genomtänkte han den med mycket skarpsinne och egen omsikt. Han var i många hänseenden väl skickad till detta ämbete. Han hade den gåvan av Gud, att han hade ett skarpt förstånd. Han hade ock en gedigen lärdom, däri jämngod med goda klerker. Och i alla avseenden stödde han västgötarna och deras ledande män. Han var son till Magnus Minnisköld av Bjälbo. Han

  1. Fagrskinna enligt redaktionen B.