Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/27

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
VÄSTERGÖTLANDS LAGMANSLÄNGD.

rætræ, swa at war iwir allæ rikisins höfðengiæ. Swa sum han war mykin for sik til aldræ raðæ, swa war han ok goðær drængær til swærð ok til aldræ takæ i strið. Hwat ma iak nu meræ af hanum sighiæ utæn þættæ, at sent föðes annar slikær maðær.

 

var en mycket framstående man att giva råd i alla saker och att giva riktiga råd, så att han stod framom alla rikets stormän. Liksom han var en utmärkt rådklok man, så var han även en duglig man i att föra svärd och i övrigt i strid. Vad skall jag nu mera säga om honom än detta, att sent födes en sådan man?

Med lagman Eskil beträda vi en fullt historisk mark. Vi ha hans sigill på ett ännu bevarat diplom (s. 24), vi ha en kort notis om honom i Sturlungasaga, och vi ha utförliga underrättelser om hans och framför allt om hans husfolks ställning till den samtida norske konungen Håkon Håkonsson i den tillförlitliga saga, som handlar om denne. En liten biografi kan ur dessa källor sammanställas.

Eskil synes vara född på 1170-talet. Och sin tidiga ungdom tillbragte han vid konung Knut Erikssons hov. Själv berättar han för konung Håkon om den tid, då Knut Erikssons fånge, norske tronpretendenten Erling Stenvägg, var »med oss i Visingsö». Då fången Erling satt i tornet (»stenväggen»), så var han väl icke egentligen något umgänge för övermagar, ehuru naturligtvis konungens hird, som skötte bevakningen, ofta kom i beröring med honom. Magnus Minnisköld, som även efter den norska källan är Eskils far, förekommer ofta, ehuru mindre ofta än brodern Birger Jarl d.ä., som vittne på konungens brev. En gång möter namnet Eskil så, att det kunde beteckna antingen en son av Birger eller en son av Magnus, men då vi icke i Snorres uppräkning av Birgers söner finna någon med detta namn, så är det nog Magnus’ son, som avses, alltså vår Eskil. Eskil måste alltså ha varit vittnesgill (allra minst 15 till 18 år), då konung Knut dog 1195.

Som ung man, omkring 30-årig, torde han ha kämpat i Erik Knutssons här vid Gestilren (1210). Hans maka kan nämligen 9 år senare skänka Snorre Sturlason det »märke»,