från Eskils tid, har skriftdrag, som eljest blott förekomma i västra Norge. Lagtexten däremot företer knappast andra likheter än sådana, som man kan vänta med hänsyn till folkens släktskap och förbindelse i det hela, alltså inga mekaniska lån. Eskils arbete framstår efter en jämförelse med norska lagar såsom ett fullt självständigt arbete med samlandet och genomarbetandet av de inhemska rättssedvänjorna.
Fig. 1. Lagman Eskils sigill. Omskrift: Si[gillum] Es[killi filii Mag]ni.
En liten antydan om Eskils »klerkdom» kan fås i det ovan
berörda brevet. Detta utmärker sig för en mycket redig
utveckling av det föreliggande rättsfallet, det är dess ena
förtjänst framför massan av liknande brev. Men det antyder
även historisk kunskap. Erik Eriksson, som eljest plägar
kallas blott den tredje, får här namnet »i nyare tid (his mo-
