handskrift utmönstrats. Viktigast är den s. k. hednalagens föreskrift om tvekamp (s. 79). Ett annat hithörande stadgande är det om att fader måste adoptera sitt eget barn, för att detta skall få ärva, så i fragmentet, medan vår handskrift gör arvsrätten beroende av dopet (s. 88).
Lagman Gustav har efterlämnat ett dombrev och Folke ett annat, vari han stadfäster sin företrädares dom. Gustav var samtidigt häradshövding i Kåkind. Båda breven ha kvar fragmentariska sigill. Gustavs företer bilden av en man, utrustad med domaremaktens symboler, svärdet (och vågen?), Folke har en vapensköld, sammansatt av olika motiv; den har både lejonet (Eskils sigill) och liljan, som är mest bekant från Birger Brosas sigill (fig. 2). I Gustavs sigill vore man frestad att se ett bevis, att ägaren varit en bondelagman av gamla stammen, som icke hade annan rang att åberopa än den domaremakt, som folkets val skänkte honom (fig. 3). — Alla tre sigillen förekomma hos Rabenius, »De antiquis Vestrogothiæ legiferis», fullständiga, likaså hos Peringskjöld. Med säkerhet föreligger här en rekonstruktion.
