vad de ha att säga. Likaledes skola vi lämna ett par andra upplysningar ur ett par andra längder, båda införda i den sörmländska laghandskriften B 17 i Stockholmsbiblioteket.
|
Olawær Skotkonongær war fyrsti konongær, sum kristin war i Sweriki. Han war döptær i kiældu þerre, wið Hosæby liggær ok heter Byrghittæ, af Sighfriði biskup. Oc han skötte þaghær allæn byn til stafs ok stols. |
Olov Skötkonung var den förste konung, som var kristen i Sverige. Han var döpt i den källa, som ligger vid Husaby och heter Birgittas, av biskop Sigfrid. Och han skänkte genast hela byn till biskopsstolen. |
Uppgiften om Sigfrids mission återkommer i biskopslängden och behandlas där (s. 47 följ.). Olov Skötkonungs dop skedde enligt en samtida tysk källa år 1008. Svenska krönikor ha det uppenbart felaktiga året 1108. Även Hervararsagan betecknar Olov såsom den förste kristne konungen. Att stället varit kunglig egendom, synes av namnet vara troligt. Husaby är ett vanligt namn på sådana; under medeltiden var vårt Husaby faktiskt biskopsgods.
|
Annar konongær war Æmundær Kolbrænnæ oc het þy Kolbrænnæ, at war riwær i ræfstum sinum at brænnæ hus mannæ. |
Den andre konungen var Anund Kolbränna. Han kallades Kolbränna därför, att han var sträng i sina räfster att bränna männens hus. |
Att Olovs närmaste efterträdare hette Anund, synes av de bästa isländska källor, redan Hervararsagan. Uppgiften om hans stränga räfster återfinnes ej hos islänningarna. Att konungen hade så vidsträckt domsrätt, stämmer icke heller fullt med vad vi i övrigt erfara. Själva strafformen för den, som trotsade tingets dom, har nog förekommit. Påven Innocentius III klandrar i brev till Sverker II, den 12 januari 1206, att präster inställas för världslig rätt och att deras hus brännas, då de icke lyda.
Såväl Olov som Anund ha lämnat minnen efter sig i egna mynt. Därefter synes den svenska myntningen ha upphört till Knut Eriksson.
