Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/41

Den här sidan har korrekturlästs
35
KONUNGALÄNGD.

gisslan på 1100-talet var densamma är troligt, men kan icke sägas vara bevisat genom Uppsalaregistrets ord. Att dråpet skett på ting, är nog meningen i vår text (jfr »alla götar», »alla götars ting» s. 83, »alla landsmän s. 84, vilka väl alla avse tingsförsamlingen). En annan längd förlägger dråpet till Skara, den vanliga platsen för landstinget. Avskriften i Cod. D 4 säger, att »bönderna slogo ihjäl honom i Gåsamossen». Namnet Gåsamossen väcker tanken på Gårmossen, som enligt Salanders förträffliga bok om Åsleds pastorat var namnet på mossarna på båda sidorna om Fliaån, norr om Karleby. Talet om mossen väcker å andra sidan minnet om Snorres framställning av Torgny lagmans tal, enligt vilket svenskarna skulle ha dränkt icke mindre än fem (enligt en kodex två) konungar, som föreföllo alltför övermodiga.

Namnet Karlæpitt måste innebära något fel, ehuru det återkommer i båda de svenska handskrifterna. Den latinska översättningen har riktig namnform. Karleby är utan tvivel en uråldrig huvudort, bl. a. känt för sina väldiga gånggrifter. Helt nära ligger Leaby gästgivaregård och tingsställe, där vägen från Ätradalen, gamla huvudvägen från Danmark, korsar den i Eriksgatan ingående vägsträckan Jönköping—Skara. Saxo bestyrker utan namns nämnande dråpet på Ragnvald. Härom se vid lagman Karle i Lagmanslängden. S. 14.

Ælliufti war Swerkir Konongær gambli. Han war Cornubæ sun i Östrægötlandi. Hans hestæswen myrði han iulæotto, sum han skuldi til kyrkiu faræ. Ok han ær iorðæðær i Alwastrum. Ok han byriæði fyrst oc æflti þæt kloster, sum Guð læti nu sial hans þæt nyutæ.

 

Den elfte var konung Sverker den äldre. Han var son till Kornube(!) i Östergötland. Hans stallare mördade honom om julottan, då han skulle fara till kyrkan. Och han är jordad i Alvastra. Och han grundade först och byggde det klostret. Låte Gud nu hans själ njuta gott därav.

Sverkers släkttavla är svår att utforska. Den äldsta uppgiften i Sverige, oavsett vår, är år 1489 av en minoritkustos Magnus i Linköping utskriven ur »Varnhems klosters