Sida:Beckman 1912 - Ur vår äldsta bok.pdf/46

Den här sidan har korrekturlästs
40
UR VÅR ÄLDSTA BOK.

är vanskligt att säga. Vår längd föreligger i en avskrift, som gjorts av en präst. En sådan sak kan ju denne alltför lätt ha tillagt. Ty vid hans tid var Erik redan med stor högtidlighet flyttad från Gamla till Nya Uppsala, och då var Eriks officiella legend redan skriven av Israel Erlandsson.

Att Erik fått en våldsam död, en stor merit redan det för helgonglorian, bestyrkes av ett brev från påven Celestinus III (DS n:r 825), det styrkes ännu bestämdare av den avhuggna halskotan i hans skrin. Dödsdagen anges enstämmigt som den 18 maj 1160.

Þrættandi war Karl konongær, Swærkirs sun gamblæ. Nöt sins goðæ faðurs til nams. Han styrði Sweriki mæð spækt ok goðwilliæ, ok han tok af daghum Magnus konung, fyurtandæ, i Örebro. Æn han sialwær fæl i Wisingsö, ok han liggær i Alwastrum hos fæðær sinum. Æn sun (Sverkis d. v. s.) hans Swerkir war boren i Danmark i kiltu, ok war ömblegh hans færð.

 

Den trettonde var konung Karl, son till Sverker d. ä. Han övertog sin gode faders värdighet. Han styrde Sverige med klokhet och mildhet, och han tog av daga konung Magnus, som var den fjortonde, i Örsundsbro. Men han själv föll på Visingsö, och han ligger begraven i Alvastra hos sin fader. Men hans son Sverker hade burits i skötet till Danmark och led stor nöd på sin färd.


Fig. 7. Genomhuggen halskota.
Fig. 7. Genomhuggen halskota.

Fig. 7. Genomhuggen halskota från Erik den heliges skrin i Uppsala domkyrka.


Som Erik den heliges baneman anger Erikslegenden Magnus, »son av konungen i Danmark», rättare av prinsen Henrik Skadelår. I de norska källorna få vi veta, att då Harald Gilles son konung Inge i januari 1161 fallit i slaget vid Oslo, styrde Orm, en hans halvbroder på mödernet, drottning Ingrids son, sin kosa till sveakonungen Magnus (Henriksson), bådas broder. Det är denne Magnus, som föll för Karl Sverkersson. Han var sondottersson av Inge d. ä. Redan det nämnda året 1161 skall han ha stupat. Karl Sverkersson överfölls på Visingsö enligt våra annaler år 1167; en av dem, som förefaller pålitlig, tillägger den sista mars. Att Sverker d. y. var späd, då detta skedde, veta vi av Saxo. Denne be-