rättar, att Karls jarl Gutorm var på besök vid det danska hovet och stod fadder åt prins Knut Valdemarsson (1163). Hans ärende var då att hämta konung Karls brud. Sverker var alltså född tidigast 1164. Sverkers mor var systerdotter till konung Valdemar den store i Danmark och dotter av en mäktig man, Stig Vitaläder.
|
Fæmtandi war Knutær konongær. Han van Sweriki mæð swærði ok tok af daghum Karl konong ok Kol konong ok Byrislef konong ok atti marghær orostær widh Sweriki ok fek i allum sighær ok hafði mykit arwuði, fyr æn han fek Sweriki mæð ro. Siðæn war han goðær konongær, ær han tok wiðær waxe. Ok þre wintær ok tyughu war han konongær ok læt sitt lif i Ereksbærghi i Giæsini. Ok han liggær i Warnem. |
Den femtonde var konung Knut. Han vann Sverige med svärd och tog av daga konung Karl och konung Kol och konung Boleslav, och han hade många slag mot Sverige och segrade i dem alla och hade mycken möda, innan han fick Sverige i lugn besittning. Sedan var han en god konung, då hans makt började stadga sig. Och tjugutre år var han konung och dog i Eriksberg i Gäsene härad. Och i Varnhem ligger han begraven. |
Om de bittra strider, genom vilka konung Knut gjorde sig till herre i Sverige, få vi i andra källor blott föga upplysning. Att Boleslav är väl styrkt, ha vi meddelat s. 36.
Kol nämnes i flera konungalängder, de flesta ha väl sin uppgift från vår längd. En av dem säger, att Kol föll i Bjälbo. Detta tyder på en i någon mån självständig tradition. De tjugutre år, som Knut uppges ha regerat, måste räknas från stridernas slut 1172, ty Knut dog 1195 (eller 6). Grunddragen av Knuts strid kunna vi emellertid följa i andra källor. Enligt Saxo var Sveriges förste ärkebiskop under åren 1168 och 1169 dels i Danmark såsom ombud för Erling Jarl i Norge, dels i Rom såsom ombud för konung Valdemar i Danmark. Detta tyder på en tvungen ledighet från hans egentliga ämbete. Från påven Alexander III:s vistelse i Tusculanum 1171 och 1172 ha vi flera brev till Sverige, de ha kommit till oss med blott datum, ej med år. Några av dem (tydligen från 1171) intaga en mot Knut mycket ovänlig hallning, t. ex. det, som
