troligt, att på hennes tillskyndan Magnus’ anhängare bl. a. drivit propaganda även i Sverige för Haralds helighet.
Konung Knuts 23-åriga i det hela fredliga regering har bl. a. fått ett minne, i det han på ett förträffligt sätt upptog den sedan mer än hundra år vilande svenska myntningen.
Fig. 8. Några av konung Knuts mynt.
Eriksberg, där Knut dog, har en gammal, ännu kvarstående
kyrka, som i sin anordning företer fullständig överensstämmelse
med de säkert från 1100-talet härstammande kyrkorna
i Västergötland, exempelvis Forsby, som invigdes den 20 juli
1135. Den fick sina klockor av biskop Bengt den gode, som
väl någon tid varit samtida med Knut (se därom s. 61). Det
är väl alltså så gott som visst, att kyrkan härstammar från
den tid, då Knut ägde gård i socknen. Namnet skall väl
hugfästa Erik den heliges minne. Det har i samma kyrka
funnits ett dyrbart relikskrin med ännu dyrbarare innehåll,
som synes förutsätta en mycket rik donator (fig. 9). Enligt
en gammal men otillförlitlig uppgift skulle gården Gate i
Eriksberg ha spår av en större byggnad, Knuts kungsgård.
|
Sæxtandi war Swærkir konongær, sniæller man ok goðær drængær, röndes sinu riki wæl. Æn folkongær toko lif af hanum, hans sialfs maghær görðe hanum þæt i Giæstilren. Ok i Alwastrum liggær han. Ok ær hans e giættit at goðo. |
Den sextonde var konung Sverker, en klok och kraftig man, han var sitt rike till fromma. Men Folkungarna togo hans liv, hans egen gemåls frände (l. hans svärson?) gjorde honom det vid Gestilren. Och han är begraven i Alvastra och lever i kärt minne. |
