emellertid besvågrat sig med båda de tävlande konungaätterna, att taga parti mot Sverker, nämnes strax i det följande.
|
Syutande war Erekær konongær. Han flyði i Noreghe þre iæmlængæ. Siðæn wan han Sweriki mæð swærði ok mæð sighær ok war syu wintær konongær. Ok war goðær arkonungær, fore þy at e waru goð aar um alt hans riki, mæðæn han lifði. Han strado i Wisingxö ok liggær i Warnem hos bröðrom sinum oc frændum. |
Den sjuttonde var konung Erik. Han var flykting i Norge i tre år. Sedan vann han Sverige med svärd och med seger och var konung i sju år. Han var god årkonung, ty så länge han levde var det god årsväxt i hela hans rike. Han dog sotdöden på Visingsö och ligger begraven i Varnhem hos sina bröder och fränder. |
Den latinska översättningen i Registrum Upsalense tillägger om Knuts flykt till Norge, att den skett, sedan hans bröder dödats vid Älgarås. Den följer här en troligen i Uppsala utarbetad kronologi (SRS n:r 19), som säger, att år 1205 skedde dråpet i Älgarås den 15 november, andra kronologier kalla det ett slag. Dessa bröder nämnas i vår text blott på tal om gravplatsen. Att Erik vid denna tid vistats i Norge betygas även av de norska konungasagorna. De båda slag, där Erik besegrade Sverker, vid Lena den 31 januari 1208 och vid Gestilren den 18 juli 1210, nämnas i nästan alla både svenska, danska och isländska annaler. Då Erik dog den 10 april 1216 och vår krönika säger, att han regerat i sju år, så synes den förutsätta någon valhandling mellan nyssnämnda data, från vilken han var att anse som laglig konung.
|
Attærtandi war Ion konongær, Swærkirs sun, bærnskær at aldri ok mykit goðwiliædær. Þre wintær war han konongær ok stradoo i Wisingxö. Alt Sweriki harmsæði hans döðæ mykit, at han skuldi eigh liwæ længær. Ok i Alwastrum liggær han, ok e göme Guð sial hans. |
Den adertonde var konung Johan Sverkersson, ett barn till åldern och mycket blid. Tre år var han konung och dog sotdöden på Visingsö. Hela Sverige sörjde djupt över hans död, att han icke fick leva längre. Och i Alvastra är han begraven. Och Gud bevare hans själ i evighet. |
Då konung Johan uppges ha regerat tre år, så räknas detta tydligen från hans kröning, som skedde 1219, ty hans död inträffade 1222.
