hans tillnamn) under trettonhundratalets första fjärdedel stiftade Sankt Birgittas prebende. Det återstår då blott ett helgon, som kan avses, Irlands skyddshelgon. Och hennes namn kan icke i senare tid vara infört i vår berättelse, ty hennes dyrkan avtog bevisligen i den mån Irlands beröring med Rom blev livligare; hon har ytterst föga varit känd i Norden. Hennes namn innebär alltså ett avgörande bevis för riktigheten av legendens uppgift, att Sigfrid kommit från England. Troligast är, att han kommit över Norge, ty Olov Tryggvason hade blivit döpt i Irlands närhet, och hans första drottning var från Irland.
Ett par andra uppgifter om den äldsta missionen i Västergötland torde i betraktande av frågans vikt böra här intagas. Den så kallade Flatöboken, en sent gjord som det synes slavisk kompilation ur gamla handskrifter, berättar, att västgötajarlen Ragnvald Ulvsson, Olov Skötkonungs kusin, då han friade till Olov Tryggvasons syster Ingeborg, fick ja mot det att han antog kristendomen, varjämte Olov skulle ha sänt med honom missionärer. Detta skulle ha skett kort före Olovs färd till Svolderslaget. Om detta allt är sant, skulle vi alltså från år 1000 ha haft en missionsstation i Skara, »Ragnvalds stad». Och om så var, så är det rimligt nog, att Olovs hirdbiskop, som hette Sigurd, den nordiska formen för Sigfrid, efter nederlaget sökt trygghet hos den mäktige jarlen i Västergötland, såsom också i Flatöboken uppges, enligt en tydligen gammal och självständig tradition.
Om missionen i Sverige finnes en samtidig ehuru ganska svårtydd uppgift i ett brev från ärkebiskop Brun, preussarnas och slavernas apostel. För att rätt förstå detta brevs innebörd bör man erinra sig, att enligt Thietmar av Merseburg, en annan samtida biskop, Kiev vid denna tid (1018) till huvudsaklig del beboddes av nordbor (»danskar»), att den nyligen kristnade Vladimir den store tidigare hade vistats i Norden och slutligen att påtagligen allt fort vänliga förbindelser underhöllos mellan de två hov, vilka genom Jaroslavs och Ingegerd Olovsdotters förmälning några år senare blevo besvågrade.
