På grund av ställets svårtyddhet måste jag upptaga det både i latinsk text och översättning. »Non lateat regem, quod episcopus noster cum egregio monacho, quem nostis, Rodberto, ultra mare in evangelium (prædicandum?) svigis transmiserat. Quomodo venientes nuncii verissime dixerunt, ipsum seniorem svigorum, cuius dudum uxor christiana erat, gratias Deo! baptizavit, cum quo mille homines et septem plebes eandem gratiam mox et receperunt. Quod ceteri indignati interficere querebant; spem habentes, omnes reverti cum episcopo, ad tempus locum dederunt. De quorum habitu et reversione ad explorandum missi nuncii. Cum redeunt, quæcumque docent, merito ad vos, veluti ad regem, qui me prefecit in evangelio, servus vester, certa mandare curabo.»[1]
»Jag vill icke undanhålla Eders majestät, att vår biskop hade skickat (en mission) med den förträfflige munken Robert, som Eders majestät känner, bortom havet för att predika evangelium för svearna. Enligt vad återvändande budbärare tillförlitligt berättat, har han döpt själve svearnas hövding, vars hustru länge varit kristen, Gud vare därför lovad! jämte vilken tusen människor och sju grannelag (socknar) med samma också mottagit nåden. Detta ville de övriga hindra, (men) i hopp att alla skulle återgå med biskopen(s återvändande), gåvo de tills vidare med sig. Sändebud hava sänts för att få reda på dessas ställning och omvändelse. Då de återkomma, skall jag eder tjänare till eder, såsom den konung, den där givit mig missionsuppdraget, lämna vederbörlig upplysning om de uppgifter, de lämnat.»
Det är tydligt, att sändebuden givit sin biskop eller hans mission äran av att ha framkallat konungens dop. Men därvid bör man troligen icke fästa allt för stor vikt, huvudsaken är väl, att de från slaviskt område sända missionärerna varit närvarande, och att vi sålunda kunna sätta brevets år (1008) såsom året för Olovs dop, vilket uppenbart orätt i svenska annaler sättes jämnt 100 år senare. Även andra uppgifter
- ↑ Giesebrecht, Geschichte der deutschen Kaiserzeit II, 604.
4—111508. Beckman, Ur vår äldsta bok.
