kunna tillgodogöras, den intressantaste är den, att sju församlingar (plebes) med samma bildats.[1] Vår text uppräknar tre, vi kunna väl lägga dit som den fjärde Husaby, som väl icke förblev en hednisk by, sedan kyrkan fick det i sin ägo, och med all sannolikhet fanns väl i Skara redan en församling. Så ha vi fem av de sju »plebes», vilken samstämmighet väl tillfredsställer rimliga anspråk på så gamla och så föga ymnigt flytande källor.
Fig. 10. Gerums kyrka i Vartofta härad, Västergötland. Att döma av byggnadssättet tillhör kyrkan 1100-talet.
Då Sigvat skald ett årtionde senare reste från Norge till
Skara, fann han mycken hedendom i landskapets västra
skogsbygd. De här i texten nämnda tre kyrkorna ligga i
gammal kulturbygd helt nära stora stråkvägen från Danmark.
Åtminstone två ha eller ha haft äkta romanska kyrkor. Rörande
Agnestad se vid Biskop Bengt (s. 61 f.).
|
Annar war Unni ærchibiskupær. Han wighðis i Ænglandi ok sændis swa hingat. Þa wildi hær swa nöðoght folk wið kristnu takæ, at þer toko biskupin ok tyrfðu til banæ mæð stenum. Siðæn tok Guð wið sial hans ok hælghir mæn. |
Den andre var ärkebiskop Unne. Han vigdes i England och sändes sedan hit. Då ville folk så ogärna mottaga kristendomen, att de togo biskopen och stenade honom. Sedan tog Gud och helgonen emot hans själ. |
- ↑ Om socknen såsom enhet fanns före kyrkan, är alldeles omöjligt att avgöra. Vårt ställe tyder därpå, men är ej tillräckligt.
