I Västergötland har, som vi sett, den traditionen varit stark, att stiftet grundats av Sigfrid. Därefter sökte man ordna det övriga, som i minnet stannat kvar eller som från annat håll berättades. Med Unne blev detta svårt nog. I verkligheten var Unne ärkebiskop i Bremen, alltså icke engelsman utan tysk. Att han besökt Västergötland är ingenstädes annars uppgivet, men det är möjligt. Med säkerhet besökte han Björköstaden (Birka), och där dog han år 936 en naturlig död. Den förste biskopen efter Sigfrids mission hette Turgot, men han synes ha blivit glömd. Blott Adam nämner honom och senare legendariet hos oss men i orätt sammanhang.
|
Þriði war Astmuðær biskupær. Han satti fyrst staf oc stol i Skarum. Ok hanum sköttes bolstaðir hær af almænningi vtæn Prowæstubol a Milduheðe. I Skarum liggær han. |
Den tredje var biskop Asmund. Han flyttade först biskopssätet till Skara. Och åt honom skänktes först boställen här av allmänningen utanför Domprostgården vid Mildeshed. Och han ligger begraven i Skara. |
Asmund nämnes av Adam såsom en olaglig och icke renlärig biskop, vilken omhuldades av konung Emund, som på hans inrådan avvisade Adalvard, då denne kommit till Sverige utan att medföra sina legitimationspapper, vilka han väl icke väntat att här bli avfordrad. Senare spörja vi biskop Asmund i England, där han gått i kloster och avlidit i Ely något av åren 1066—1071. Att han drog det kortaste strået i kampen med de tyska biskoparna, synes ha berott på en missväxt, som inträffade år 1056.
|
Fiarði war Stenfindær biskupær, lætlatær man ok goðær drængær. Ok han gat fyrst komet sit biskupsdöme til rættæ lyðnu, ok i Skarum liggær han. |
Den fjärde var Stenfinn, en vänlig och duktig man. Han bragte först stiftet till rätt lydnad under kyrkan. Och han ligger begraven i Skara. |
Någon Stenfinn finnes icke på annat håll nämnd såsom biskop i Skara. Vår författare torde här vara på villospår. Sannolikt menas Stefan, Hälsingarnas apostel, som hos Adam
